Inom inkomstslaget kapital skall sådana intäkter som uppkommer genom innehav av tillgångar och skulder beskattas. En del av sådana intäkter är så kallade kapitalvinster. Med kapitalvinster menas sådan vinst som kan göras då kapitaltillgångar avyttras. Med avyttring menas vidare försäljning, byte eller liknande förfogande över en tillgång. När en tillgång avyttras uppkommer antingen en kapitalvinst eller en kapitalförlust. En kapitalförlust uppkommer om avyttringen skulle resultera i en förlust. För avyttring av vissa tillgångar såsom bostäder och delägarrätter finns särskilda regler. Dock finns det även allmänna regler som gäller för avyttringar av övriga tillgångar. Vidare skall kapitalvinsten beräknas till skillnaden mellan det pris som betalats för den avyttrade tillgången (så kallad anskaffningsutgift) minskad med utgifter som har samband med avyttringen och omkostnadsbeloppet. Omkostnadsbeloppet utgörs av anskaffningsutgifter ökade med utgifter för förbättring av tillgången (så kallade förbättringsutgifter).
Allmänt om beskattningen av övriga tillgångar
Den vanligaste tillgången som beskattas enligt dessa regler är så kallat lösöre. Med lösöre menas lös egendom som är fysiskt flyttbar, som till exempel möbler, bilar, aktiebrev, sedlar och andra tillgångar. När det gäller sådana tillgångar finns dock vissa inskränkningar. Som exempel kan nämnas att då det gäller sådana tillgångar som har använts för personligt bruk får endast 25 % av ersättningen räknas med i omkostnadsbeloppet. Vidare skall kapitalvinster för personliga tillgångar tas upp till beskattning endast till den del de överstiger 50 000 kronor. Dessutom medges inte något avdrag för kapitalförluster då personliga levnadskostnader avyttras. Detta beror på att en sådan kapitalförlust kan ses som en personlig levnadskostnad, vilka normalt inte skall beskattas och inte heller medför rätt till avdrag. Vidare gäller att en avliden persons personliga tillgångar skall för dödsboet också anses vara personliga tillgångar.
Förvärv genom gåva, arv, testamente, bodelning och liknande
När en tillgång förvärvas genom gåva, testamente, arv, bodelning eller liknande träder förvärvaren in i den tidigare ägarens skattemässiga situation. Detta innebär att den eventuella kapitalvinst som har upparbetats under den tidigare ägarens innehavstid skall beskattas av förvärvaren. Som exempel kan nämnas ett fall där en tavla som utgjorde en personlig tillgång hos förvärvaren ansågs vara personlig tillgång även hos arvingarna. Detta trots att arvingarna själva aldrig hade använt tillgången för personligt bruk då tillgången omedelbart lämnades till auktion.
Gränsdragningsproblem
Det kan många gånger vara svårt att dra gränsen mellan personliga tillgångar och investeringar. Det som är avgörande är den faktiska användningen. Även om lösöre till viss del utgör en kapitalplacering kan lösöret användas till personligt bruk. Om placeringsinslaget dominerar skall tillgången inte anses vara en personlig tillgång. Dominerar istället det personliga bruket skall tillgången anses vara en personlig tillgång. Dock medför inte endast det faktum att en tillgång är värdefull att en skall ses som ett investeringsobjekt. Avgränsningen är, som nämnts, komplicerad i vissa fall och måste avgöras från fall till fall. Vidare är även subjektiva omständigheter av betydelse för gränsdragningen. Slutligen kan nämnas att för vissa tillgångar kan värdeminskningsavdrag eller liknande ha medgetts under innehavstiden. I sådana fall skall anskaffningsutgiften minskas i motsvarande mån. Anledningen härtill är att dubbla avdrag inte skall medges.