Vissa förfalskningsbrott


Att förfalska någons namnteckning och därmed framställa en falsk urkund är exempel på ett agerande som kan bedömas utgöra brottet urkundsförfalskning. Även att på andra sätt olovligen utnyttja någon annans namnteckning kan dock vara brottsligt. Ifall en gärningsman utan lov applicerar eller på annat sätt förfalskar annans namnteckning eller signatur på exempelvis ett konstverk eller liknande, och på så sätt ger sken av att ha bestyrkt sig vara upphovsman till konstverket ifråga, så utgör det brottet signaturförfalskning. Vid bedömningen av huruvida signaturförfalskning kan anses ha begåtts spelar det i princip ingen roll ifall föremålet med den förfalskade signaturen faktiskt är skapat av den person som signaturen anger eller inte (ifall själva konstverket faktiskt är äkta eller om också det är förfalskat), utan brottet består av att förfalska just namnteckningen/signaturen och att en fara i bevishänseende därmed uppkommer. Säg exempelvis att A innehar en tavla, som denne med säkerhet vet att den mycket kända konstnären B skapat. Tavlan har dock inte signerats av B. A planerar att sälja tavlan och vet att den kommer att kunna säljas för ett mycket högre pris ifall den har B:s signatur. Följaktligen skriver A dit B:s namnteckning på tavlan – och begår därmed brottet signaturförfalskning. Påföljden vid signaturförfalskning av normalgraden är fängelse i maximalt två år. Bedöms brottet som ringa blir det fråga om böter alternativt fängelse i upp till sex månader. Anses brottet istället vara av ett grovt slag, så blir det aktuellt med fängelse i mellan sex månader och fyra år.

Att tillverka, kopiera eller på annat sätt förfalska ett så kallat värdemärke eller ett kontrollmärke, på så sätt att agerandet utgör en fara i bevishänseende, utgör brottet märkesförfalskning. Även att exempelvis applicera ett falskt värde- eller kontrollmärke på något, att på ett otillåtet sätt applicera ett äkta märke, eller att ändra ett tidigare märkt föremål så att det inte längre är sådant som det var vid märkningen, kan utgöra märkesförfalskning om det innebär fara i bevishänseende. Som värdemärke räknas till exempel frimärken och andra offentliga värdemärken, såväl svenska som utländska. Med kontrollmärken åsyftas offentlig kontrollmärkning på exempelvis mått, vikt, vara, handling eller dylikt (även här inkluderas både svenska och utländska kontrollmärken). Det är alltså ett brott att förfalska frimärken vilket kanske inte är så konstigt eftersom frimärken, trots att de egentligen bara består av en pappersbit, har ett ekonomiskt värde precis som exempelvis en sedel. Även att förfalska exempelvis stämplar som intygar en varas äkthet kan vara ett brott enligt stadgandet om märkesförfalskning. Som ett annat exempel på vad som kan utgöra märkesförfalskning kan nämnas att förse en bil med registreringsskyltar som tillhör ett annat fordon. Märkesförfalskning av normalgraden ger påföljden fängelse i upp till två år. Vid ringa brott riskerar gärningsmannen böter eller fängelse i maximalt sex månader. Brott av ett grovt slag kan resultera i fängelse i mellan sex månader och fyra år.

Det är inte bara värde- och kontrollmärken som är skyddade från förfalskning och dylik otillåten användning. Att falskeligen anbringa, flytta, borttaga, skada eller förstöra vissa sorters märken eller dylika föremål kan utgöra brottet förfalskning av fast märke, ifall agerandet innebär fara i bevishänseende. De märken eller liknande som det handlar om är gällande gränsmärken, vattenmärken, fixpunkter samt andra märken avsett för plan- eller höjdmätning. Som ett mer konkret exempel på vad som kan tänkas utgöra förfalskning av fast märke kan nämnas att flytta märken som, för att markera var en fastighetsgräns går, placerats ut i samband med exempelvis en fastighetsbildning. Förfalskning av fast märke resulterar vanligtvis i påföljden fängelse i maximalt fyra år, men om brottet anses vara av ett ringa slag kan det bli aktuellt med böter eller fängelse i upp till sex månader.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar