Vilka regler gäller för offentlig upphandling?


När en offentlig myndighet avser att köpa varor eller tjänster kallas detta för offentlig upphandling. Grundregeln är att myndigheten måste annonsera offentligt och ge leverantörer möjlighet att lämna anbud innan den sluter avtal med en leverantör. Tanken är att garantera att allmänna medel används på bästa tänkbara sätt och att alla leverantörer behandlas lika. Lagen om offentlig upphandling omfattar stat, kommun och landsting samt statliga och kommunala bolag. Den tillämpas på köp av varor och tjänster samt byggentreprenader och kan gälla allt ifrån köp av kaffe till sophantering och byggnad av skolor. Om avtalen gäller varor och tjänster som överskrider ett visst värde tillämpas särskilda regler. Dessa så kallade tröskelvärden bestäms på EU-nivå och uppdateras kontinuerligt. Tröskelvärdena är olika stora beroende på om det avser avtal med staten (ca. 1,2 miljoner kronor) eller med någon annan offentlig myndighet (ca. 1,9 miljoner kronor). Särskilda tröskelvärden gäller för byggentreprenader. Om upphandlingen rör varor eller tjänster som överstiger tröskelvärdet måste de utannonseras enligt det EU-direktiv som gäller på detta område. Syftet är att ge alla företag inom EU samma möjlighet att delta i anbudsförfarandet och på så sätt öka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Om t.ex. en italiensk stad planerar att bygga en stor sportarena, som överskrider tröskelvärdet, måste den ge alla företag inom EU möjlighet att delta i den offentliga upphandlingen och behandla dem på samma villkor.Vissa sektorer omfattas inte av lagen om offentlig upphandling (t.ex. vatten, energi, transport och teletjänster). Dessa sektorer regleras av en särskild lag som är något mer flexibel än lagen om offentlig upphandling. Avtal som rör försvaret och rikets säkerhet är också undantagna från lagen.Huvudregeln vid offentlig upphandling är att anbudsförfarandet ska ske öppet och att det inte får diskriminera, direkt eller indirekt, mellan olika leverantörer på grundval av nationalitet. Det ska även vara proportionerligt, d.v.s. de krav som ställs på leverantörerna ska vara rimliga och nödvändiga med hänsyn till vad som efterfrågas. Intyg och andra handlingar som är giltiga i andra EU-länder måste erkännas som om de vore svenska handlingar. Annonsen ska publiceras i en elektronisk databas som är öppen för allmänheten och i vissa fall i tidningar. Den ska klart ange vilka krav leverantören ska uppfylla och de tekniska specifikationerna som gäller för uppdraget samt det lägsta priset för uppdraget. Grundregeln är att det företag som lämnar lägst bud ska få uppdraget. Anbud som kommer in för sent får inte beaktas. Anbud från företag gjort sig skyldig till ekonomisk brottslighet, som t.ex. korruption, får heller inte beaktas. Myndigheter kan även utesluta anbud från företag som befinner sig i konkurs eller som är dömda för brott som avser yrkesutövning. Det är även tillåtet att avvisa leverantörer som erbjuder onormalt låga priser, men de måste först ha fått tillfälle att förklara sina anbud. Om värdet på avtalet faller under tröskelvärdet behöver myndigheten inte annonsera offentligt och kan välja mellan olika förfaranden. Det kan t.ex. tillämpa ett urvalsförfarande där alla leverantörer har rätt att lämna anbud och myndigheten sedan förhandlar med vissa av dem. Om värdet på avtalet understiger ca. 287.000 svenska kronor kan myndigheten använda sig av direktupphandling, där det inte råder några krav att annonsera och inhämta anbud. Detta får ske endast i vissa fall, t.ex. om det är synnerligen brådskande, det finns särskilda tekniska skäl eller myndigheten inte har fått in lämpliga anbud vid ett tidigare anbudsförfarande. När myndigheterna har fattat beslut om vilken leverantör som ska tilldelas kontraktet ska de informera alla företag som deltagit i upphandlingen om beslutet och ange skälen till beslutet. När ett upphandlingsbeslut har meddelats gäller en frist på 10-15 dagar. Under denna tid kan ett företag överklaga beslutet inför länsrätten. En myndighet kan dömas att betala böter om den inte följt reglerna som kan uppgå till mellan 10.000 och 10 miljoner kronor, dock högst 10 procent av kontraktsvärdet. Det är även möjligt att klaga inför Konkurrensverket eller EU-kommissionen. Dessutom kan företag som lidit skada till följd av ett beslut i strid med lagen kräva skadestånd inför tingsrätten.

Bläddra bland juridiska artiklar