När en person åtalas för ett brott vid en domstol hålls en brottmålsrättegång där flera olika parter deltar:
Den åtalade
Försvarsadvokat
Domare
Nämndemän
Åklagare
Vittnen
Målsägande
Målsägandebiträden
Sakkunnig
Tolk
Personen som är misstänkt för brott kallas för den åtalade. I Sverige är straffbarhetsåldern 15 år, vilket betyder att personer under 15 år inte kan ställas inför rätta. Mycket unga personer, mellan 15 och 18 år, döms inte till fängelse utan till sluten ungdomsvård. Personer mellan 18 och 21 år kan dömas till fängelse om det finns särskilda skäl till det, t.ex. att brottet är mycket grovt.
Den åtalade har rätt till försvarsadvokat om brottet kan leda till fängelse eller det finns särskilda skäl för det. Försvarsadvokatens uppgift är att tillvarata den åtalades intressen på bästa sätt, t.ex. tenom att åberopa omständigheter och bevis som talar till dennes förmån. Staten står för kostnaderna för offentlig försvarare. Om den åtalade fälls för brott kan han eller hon bli tvungen att betala tillbaka en del av kostnadrena till staten. Om den åtalade inte beviljas en offentlig försvarare kan han eller hon anlita en privat försvarare eller själv föra sin talan.
Domaren är rättens ordförande och leder rättegången. Efter rättegångens slut bestämmer domaren i samråd med nämndemännen om den åtalade är skyldig eller inte och vilken påföljd som ska ådömas. I tingsrätten består rätten i brottmål av en juristdomare och tre nämndemän.. För att arbeta som domare krävs juristexamen, erfarenhet från domstol samt svenskt medborgarskap. Domare utses av regeringen och är i princip oavsättliga. De kan bara avskedas om de misskött sitt arbete grovt eller har gjort sig skyldiga till brott.
Förutom domare ingår även nämndemän i rätten. De är inte utbildade jurister, utan folkvalda representanter som utses av kommunfullmäktige. Nämndemännen bestämmer i samråd med juristdomaren hur domen ska utformas. Nämndemän deltar i både tingsrätten och hovrätten. I Högsta Domstolen deltar dock inga nämndemän. Nämndemännen får ersättning för utebliven arbetsinkomst när de deltar i en rättegång.
Åklagaren har flera uppgifter i en brottmålsprocess. Han eller hon utreder brott, beslutar om åtal ska väckas eller inte och för talan vid domstol. Under rättegången har åklagaren bevisbördan och måste visa genom vittnen och/eller teknisk bevisning att den åtalade har gjort sig skyldig till det påstådda brottet. Åklagaren ska vara objektiv och även undersöka omständigheter som talar till den åtalades fördel. För att arbeta som åklagare krävs juristexamen och erfarenhet av domstolsarbete. Man måste även ha svenskt medborgarskap.
Vittnen uppträder vid brottmålsrättegångar för att berätta vad de sett och hört om det påstådda brottet. Både åklagaren och den åtalade har rätt att kalla vittnen. Vittnena måste först avlägga en ed där de förbinder sig att tala sanning. Om de sedan säger något som inte är sant kan de dömas till fängelse för s.k. mened. I Sverige råder s.k. vittnesplikt, vilket betyder att en person som kallas till rätten för att vittna är tvungen att inställa sig. Vittnen kan få ersättning för utebliven arbetsinkomst och kostnader för att inställa sig i rätten.
Personer som har utsatts för brott kallas för målsäganden. De kan närvara vid rättegången om de vill och kan även yrka skadestånd av den åtalade för ekonomisk förlust och fysiska och psykiska skador. Skadeståndstalan kan antingen föras av åklagaren eller av ett målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde är en jurist som tillvaratar målsägandens intresse under rättegången.
Sakkunniga experter kan inkallas om så behövs, t.ex. för att vittna om den msstänktes psykiska hälsotillstånd. Vidare ska tolk anlitas om någon av parterna inte talar eller förstår svenska. Kostnaderna för detta står staten för.