Mervärdesskatten, eller momsen som den ofta kallas, är en skatt på konsumtion som utgår för i princip alla tjänster och varor. Det är företagarna som ansvarar för att betala in mervärdesskatten till det allmänna, men detta återspeglas förstås i de priser konsumenterna betalar för det de köper. Fenomenet att genom pristillägg lägga över kostnaden till nästa led kallas övervältring. Näringsidkare får dessutom, allt som oftast, dra av vad de har betalat. När man bedriver verksamhet som innebär att man är skyldig att betala mervärdesskatt anmäler man detta till skatteverket. Det man sedan rent faktiskt kommer att betala motsvarar skillnaden mellan vad som kallas ingående och utgående moms, där den ingående momsen är den man betalar för sina inköp och den utgående är vad man lägger på sin försäljning. Är man exempelvis båtbyggare och köper trä till en eka för 10 000, som man sedan säljer för 50 000, betalar man moms på 40 000.
Fyra faktorer är avgörande för om man som företagare är skyldig att betala mervärdesskatt:
För det första krävs att man omsätter antingen tjänster eller varor. Det innebär för tjänster helt enkelt att man utför dem mot betalning och för varor att man lämnar dem mot betalning. Tar man bort betalningselementet är det fortsatt en omsättning. Det anses nämligen då vara ett uttag från den verksamhet man bedriver.
För det andra förutsätts att den ovan nämnda omsättningen bedöms som momspliktig. Man kan i allmänhet förutsätta att de omsättningar man gör i sin näringsverksamhet är momspliktiga, men det finns ett antal tjänster och varor som undantas. Bland dessa kan nämnas lotterier och personaltidningar.
För det tredje skall det röra sig om en omsättning som är en del av yrkesmässig verksamhet. Med yrkesmässig verksamhet, vilket definieras i Inkomstskattelagen, avses verksamhet som bedrivs självständigt och varaktigt i syfte att ge vinst.
Slutligen krävs att omsättningen sker inom Sverige.
Det krävs att alla fyra kriterier är uppfyllda för att man skall räknas som skattskyldig. Rent praktiskt skall man då registrera sig för mervärdesskatt inom två veckor efter det att man inleder sin verksamhet. Är man mycket senare än så, riskerar man att få betala dröjsmålsränta.
Som nämnts, skall man inte bara betala moms utan man har också rätt att göra avdrag, såtillvida att man i sin verksamhet har gjort några inköp till denna. Detta gäller dock inte allt man köper. Exempel på några viktiga undantag som inte får dras av är inköp av motorcyklar och personbilar. Vad gäller personbilar görs dock undantag om man bedriver exempelvis en körskola eller hyr ut bilar. Vidare kan man aldrig göra avdrag för sin stadigvarande bostad, och har man en leasingbil i företaget får bara halva kostnaden för denna dras av.
Vad gäller den internationella aspekten, krävs som utgångspunkt att omsättningen sker i Sverige. Man får dock inte glömma EU-rätten och den gemensamma marknaden. Skickar därför ett svenskt företag varor belagda med momsplikt till ett sådant land skall mervärdesskatt tas ut, under förutsättning att köparen inte är registrerad för mervärdesskatt i det landet. Köper man som svenskt företag istället en vara från ett gemenskapsland betalar man inte utländsk utan svensk mervärdesskatt. Sedan kan man förstås ha rätt att dra av motsvarande belopp.
Slutligen något om de olika skattesatserna som finns för mervärdesskatt. Vanligast är den tjugofemprocentiga skattesatsen. Den gäller på de flesta tjänster och varor man ser. Det finns också en momssats på 12 procent, som utgår på exempelvis livsmedel. Slutligen finns en mindre skattesats på endast 6 procent, som gäller för till exempel böcker, allmänna nyhetstidningar och biobiljetter.