Genom lagstiftning rörande immateriella rättigheter skapas skydd för olika slags immateriella skapelser, såsom uppfinningar samt litterära eller konstnärliga verk. Rättighetsinnehavaren (som grundregel den som skapat uppfinningen eller vad det nu är fråga om) ges en viss ensamrätt till att använda den immateriella skapelsen. Härmed lagstiftas om en slags äganderätt till skapelsen i sig och inte enbart till enstaka exemplar av den, kan man kanske säga. Exempelvis äger en författare typiskt sett rätten till själva den abstrakta berättelsen som denne skapat och inte endast till den fysiska manifestation av berättelsen som uppkommer då berättelsen trycks i bokform. Det finns flera olika lagar rörande immateriella rättigheter. Många känner nog till exempelvis att man kan säkra rätten till en uppfinning genom patentlagstiftningen samt att upphovsrätt kan åberopas för att skydda litterära eller konstnärliga verk. Patent- och upphovsrättslagstiftningen är förhållandevis allmänt hållen och skyddar ganska så varierande skapelser. I vissa fall har dock lagstiftarna ansett att det behövs speciallagstiftning specifikt rörande det immaterialrättsliga skyddet för vissa skapelser. En sådan situation är när det handlar om växtsorter; växtsorter skyddas genom reglering angående så kallad växtförädlarrätt. Det skall sägas att det inte alltid är helt lätt att dra gränsen mellan vilka situationer som skall omfattas av växtförädlarrätten och vilka situationer som skall omfattas av patenträtten. I patentlagstiftningen stadgas förvisso uttryckligen att det inte är möjligt att patentera en växtsort, men gränsdragningen inte alltid så enkel (bland annat i och med att växter kan modifieras genetiskt). Här nedan skall emellertid fokuseras specifikt på växtförädlarrätten.
När man framställt en ny växtsort kan man under somliga omständigheter få viss ensamrätt till att utnyttja växtsorten det är detta som kallas för växtförädlarrätt. Vad som enligt lagstiftningen avses med begreppet växtsort är aningen komplicerat att verkligen förstå för icke insatta. Som grundprincip anges att det skall handla om en samling växter inom en och samma botaniskt systematiska enhet av lägsta kända nivå, förutsatt att vissa övriga villkor också är uppfyllda. För att en växtförädlarrätt skall uppstå krävs att man ansöker om registrering av växtsorten, vilket sker hos Jordbruksverket. När Jordbruksverket godkänner ansökan och registrerar växtsorten i sitt växtsortregister börjar växtförädlarrätten att gälla. Därefter kan växtförädlarrätten enligt huvudregeln fortsätta att gälla i upp till 25 år, från och med den 1 januari året efter det år när beslutet om registrering trädde ikraft. I specialfall, när växtsorten ifråga utgörs av potatis, träd eller vin, kan växtförädlarrätten istället gälla i upp till 30 år. Växtförädlarrätten fortsätter dock inte automatiskt att gälla under dessa angivna tidsperioder, utan det krävs bland annat att föreskrivna årsavgifter betalas av rättighetsinnehavaren. För att en ansökan om registrering av en växtsort skall beviljas uppställs vissa krav. Till exempel stadgas vissa regler angående vem som kan beviljas en växtförädlarrätt. Vidare finns det vissa ytterligare villkor som växtsorten måste uppfylla, såsom att den skall vara ny, särskiljbar, enhetlig vad gäller dess väsentliga kännetecken samt stabil.
Vad omfattar och innebär en växtförädlarrätt då något mer konkret? För det första skall nämnas att det är inte enbart exakt den växtsort som registreringen gäller som skyddas, utan skyddet är utvidgat till att även omfatta exempelvis samlingar av växter som inte tydligt skiljer sig från växtsorten ifråga samt växtsorter som är väsentligen avledda från den aktuella växtsorten. Som konstaterats ovan, medför växtförädlarrätten en viss ensamrätt för rättighetsinnehavaren. Enligt huvudregeln får ingen annan än rättighetsinnehavaren lov att använda den skyddade växtsorten genom att till exempel framställa, sälja, importera eller exportera växtsorten. Det finns dock vissa begränsningar i ensamrätten, såsom i fall användningen av växtsorten sker privat och utan kommersiellt syfte. Det är brottsligt att göra intrång i den ensamrätt som en växtförädlarrätt innebär. Den som begår intrång i växtförädlarrätten riskerar att dömas till böter alternativt fängelse i upp till två år. Intrångsmakaren kan också bli dömd att betala skadestånd till rättighetsinnehavaren.