Utmätning av egendom som är föremål för retentionsrätt


Utmätning är en åtgärd som kan bli aktuellt då någon som har förpliktigats till något genom en dom eller beslut inte självmant fullgör förpliktelsen. Vidare krävs att förpliktelsen skall gälla ett betalningsföreläggande för att just utmätning skall bli aktuellt. I annat fall kan någon av de andra så kallade utsökningsåtgärderna vidtas. Som exempel kan nämnas avhysning, handräckning och olika säkerhetsåtgärder. Utmätning företas vidare endast om ett så kallat utmätningsmål uppkommer. Ett utmätningsmål uppkommer i regel genom att den berättigade parten, vilken kallas för borgenär, ansöker om utmätning. Det är vidare Kronofogdemyndigheten, KFM, som har att handlägga utmätningsmålet. För att egendom skall få utmätas krävs för det första att egendomen tillhör gäldenären. Vidare skall egendomen ha ett ekonomiskt värde. Som en generell regel gäller att utmätning endast får vidtas om en försäljning av egendomen kan väntas bringa in så pass mycket ersättning att åtgärden framstår som försvarlig. Dessutom bör uppmärksammas att egendomen kan vara undantagen från utmätning även om ovannämnda krav är uppfyllda, om det är fråga om så kallad beneficieegendom. Med beneficieegendom avses sådan egendom som gäldenären kan behöva för sin egen eller sin familjs försörjning.

Vad som menas med retentionsrätt

Retentionsrätt innebär en rätt för någon att, som säkerhet för en fordran mot ägaren, kvarhålla egendom som tillhör någon annan. Retentionsrätten kan antingen grundas på en lagbestämmelse och kallas i sådana fall för legal retentionsrätt. Om retentionsrätten istället grundas på frivillig överenskommelse talar man om konventionell retentionsrätt. Retention är ett medel som kan tillämpas för att framtvinga betalning från ägaren men det är inte främst egendomens värde som är av intresse utan att fordran skall betalas. Detta innebär att retentionsrätt är svagare en exempelvis panträtt där egendomen kan säljas för det fall fordran inte betalas. Då retentionsrätt föreligger kan borgenären i regel endast innehålla egendomen i avvaktan på betalning av fordran, någon försäljningsrätt föreligger således i regel inte. Retentionsrätt anses i allmänhet tillkomma bland annat låntagare, som exempelvis har haft kostnader för den egendom som har lånats, depositarie, vilken är någon som har tagit egendom i förvar för annans räkning eller någon som på grund av avtal innehar egendom och har ersättningsanspråk för vårdande av egendomen. Sådana anspråk kan uppkomma exempelvis genom vård, reparation, transport eller förvaring. Det är vidare möjligt att, för någon annan borgenärs räkning, utmäta egendom som är föremål för retentionsrätt men i sådana fall måste borgenärens fordran säkerställas.

Utmätning i retentionsegendomen till förmån för innehavaren

Eftersom borgenären, d.v.s. den som innehar egendom med retentionsrätt, inte har rätt att sälja egendomen endast på grund av att gäldenären inte betalar fordran måste i regel borgenären ansöka om en så kallad exekutionstitel. Med exekutionstitel menas den dom eller det beslut som betalningsförpliktelsen grundas på. Om en exekutionstitel erhålls kan borgenären kräva utmätning av den kvarhållna egendomen. Borgenären kan vidare begära att utmätning i första hand skall ske i den egendom borgenären kvarhåller. Vidare gäller att även om fordran skulle ha preskriberats kan den kvarhållna egendomen ändå utmätas. Om en fordran har preskriberats betyder detta annars att fordran inte längre kan göras gällande. KFM behöver inte heller beakta reglerna om beneficium eller hinder mot utmätning på grund av egendomens beskaffenhet då utmätningen avser fordran i vilken borgenären har retentionsrätt.

Retentionsrätt vid konkurs och utmätning till förmån för annan borgenär

Retentionsrätt innebär även förmånsrätt i en eventuell konkurs. Detta innebär att borgenären som innehar retentionsegendomen har rätt att få betalt för sin fordran före andra borgenärer, som inte har någon säkerhetsrätt. Med säkerhetsrätt menas att gäldenären har säkerhet i viss egendom, som exempelvis retentionsrätt eller panträtt. Vid en eventuell konkurs skall en borgenär med retentionsrätt likställas med en borgenär som har panträtt, vilket innebär att borgenären har rätt att få betalt för sin fordran i den mån försäljningen av retentionsegendomen kan täcka borgenärens fordran. Dock utgör retentionsrätt inte ett hinder mot att retentionsegendomen utmäts för någon annan borgenärs fordran. För att det skall vara möjligt att företa en utmätning för en annan borgenärs fordran förutsätts dock att försäljningen av egendomen kan väntas bringa in så mycket att borgenären som innehar egendomen kan få betalt även för sin fordran. Slutligen kan påpekas att det är KFM som, med tillämpning av civilrättsliga regler, har att avgöra om borgenären skall anses har retentionsrätt eller inte.

Bläddra bland juridiska artiklar