Underlåtenhet att avslöja eller hindra brott


Det är inte nödvändigtvis enbart den person som faktiskt utfört ett brott (den huvudsaklige gärningsmannen) som kan komma att straffas med anledning härav. Även personer som uppmanat gärningsmannen att utföra brottet, hjälpt till att planera brottet, skaffat fram hjälpmedel som behövs för att brottet skall kunna utföras, eller på annat sätt medverkat till att brottet skall kunna genomföras kan komma att dömas på grund av sitt agerande. Man talar då om att personer som medverkat till brottet begått osjälvständiga brott – dessa brott är alltså beroende av det huvudsakliga, självständiga brottet. Exempel på osjälvständiga brott är anstiftan av brott eller medhjälp till brott. Ifall A uppsåtligen dödat B, kan A dömas för mord. Ifall C hjälpt A att planera mordet, så kan C komma att dömas för medhjälp till mord.

När det gäller olika former av medverkan till brott krävs vanligen att den medverkande på ett förhållandevis aktivt sätt främjat brottet ifråga, exempelvis genom att förslå hur brottet praktiskt skall genomföras, att erbjuda den potentielle gärningsmannen pengar ifall denne utför brottet, att anskaffa hjälpmedel och ge dessa till gärningsmannen och så vidare. I vissa fall kan en person emellertid komma att dömas i samband med ett brott, trots att personen inte aktivt bidragit till att det aktuella brottet kan genomföras. Det handlar istället om brottslig underlåtenhet från personens sida. Huvudregeln inom svensk rätt kan sägas vara att gemene man inte har någon egentlig skyldighet att aktivt förhindra eller anmäla brott – att låta bli att agera är alltså vanligen inte brottsligt. Det finns dock en del undantag från denna regel, bland annat i samband med grova brott samt också mer generellt för vissa grupper av personer. Exempelvis har åklagare så kallad åtalsplikt i samband med brott som hör under allmänt åtal och poliser har en viss skyldighet att förebygga samt avvärja brott.

Det finns en brottsrubricering benämnd underlåtenhet att avslöja brott. Detta stadgande aktualiseras framförallt i samband med vissa särskilt fastslagna grova brott, som exempelvis mord eller misshandel. Ifall man inte anmäler eller på annat sätt avslöjar brott som man känner till är ”å färde” riskerar man att dömas för underlåtenhet att avslöja brott. Med termen å färde åsyftas brott som antingen är i planeringsstadiet (brottsplaneringen skall då ha kommit så långt att den är straffbar som exempelvis stämpling till brott eller liknande) alternativt har påbörjats, men ännu inte fullbordats. Skulle brottet ifråga ha fullbordats blir brottsrubriceringen underlåtenhet att avslöja brott vanligen inte längre aktuell. Ifall man efter brottets fullbordan får kännedom om det begångna brottet och då hjälper gärningsmannen att undkomma, undanröja bevis eller dylikt är det istället brottsrubriceringen skyddande av brottsling som blir aktuell – detta brott skall dock inte närmare diskuteras här. Det är inte enbart ifall man med säkerhet känner till att ett brott kommer att begås som man riskerar att dömas för underlåtenhet att avslöja brott, ifall man inte anmäler/avslöjar brottet. I vissa situationer kan man komma att dömas för underlåtenhet att avslöja brott även om man inte insett, men borde ha insett, att brott var å färde. Skulle det inte vara möjligt att avslöja ett brott som är å färde utan fara för en själv och ens närmaste, så kan man inte dömas för underlåtenhet att avslöja brott. Det har inte ansetts rimligt att man skall behöva riskera sitt eget eller sin familjs liv för att anmäla eller avslöja ett brott. Påföljden vid underlåtenhet att avslöja brott varierar beroende på vilket huvudsakligt brott som brottet har samband med. Dock anses det förstås inte lika allvarligt att begå underlåtenhet att avslöja brott som att faktiskt utföra ett huvudsakligt brott och straffet blir därför mildare; maximalt är det möjligt att utdöma fängelse i upp till två år.

Föräldrar, vårdnadshavare, förmyndare och personer i dylik ställning har ett visst utökat ansvar, utöver bestämmelserna om underlåtenhet att avslöja brott. Denna grupp av personer kan inte bara vara skyldig att anmäla/avslöja brott som är å färde, utan kan dessutom ha en viss skyldighet att förhindra brott. De omnämnda personerna skall i möjlig mån hindra sina barn och andra som står under deras vårdnad eller lydnad från att begå brott – annars riskerar de att dömas för underlåtenhet att hindra brott. Även stadgandet rörande underlåtenhet att hindra brott begränsas av att det, för att straffansvar skall kunna komma ifråga, skall vara möjligt att förhindra brottet utan fara för en själv eller ens närmaste. En ytterligare begränsning är att föräldrar etcetera inte är tvingade att gå så pass långt som att vända sig till någon myndighet för att förhindra att deras barn etcetera begår brott. Den påföljd man riskerar ifall man döms för underlåtenhet att hindra brott beräknas enligt samma princip som vid underlåtenhet att avslöja brott.

Bläddra bland juridiska artiklar