Tolkning av avtal - tillvägagångssätt och avgörande faktorer


Att skriva ett avtal är inte alltid enkelt. Vid mer komplicerade förhållanden, exempelvis mellan näringsidkare, kan avtalen därför bli mycket långa eftersom parterna inte vill riskera några obehagliga överraskningar. Ändå händer det ofta att någon, antagligen vid avtalsslutet oförutsedd, händelse inte har tagits i beaktning.

Uppstår det en tvist kring en sådan icke-reglerad fråga kommer tolkningen att ta sikte på utfyllnad av avtalet. Det blir med andra ord fråga om att stoppa in regler i avtalets ”hål” och inte sällan är det en domstol som får göra detta. Tolkning, å sin sida, är den verksamhet varigenom man med hjälp av olika verktyg försöker avgöra vad parterna menat med de stadganden som avtalet faktiskt innehåller. Här ser man alltså exempelvis på en oklar avtalsparagraf och försöker att avgöra vad den innebär. De två verksamheterna (utfyllnad och tolkning) ligger dock så pass nära varandra att de kommer att behandlas såsom en verksamhet.

Vad är det då man tar hänsyn till när man tolkar och utfyller ett avtal? Svaret är att en stor mängd data kan användas som underlag, exempelvis partsbruk, handelsbruk, dispositiv lagstiftning, avtalets språkliga utformning och hur parterna har agerat i samband med att avtalet slöts. Det går inte att ge någon generell tolkningsmall, utan för varje enskilt fall måste man beakta och väga samman en mängd olika faktorer för att nå en slutsats.

Det första steget i en avtalstolkning är oftast att man utgår från avtalets språkliga lydelse. Det är ju genom avtalet som parterna förklarat vad de vill uppnå och även om en part velat något helt annat får det uttryck han har givit bli en presumtion för hans vilja. En tolkning kan förstås i vissa fall ändå innebära att avtalet, i sin helhet eller delar av det, kommer att ges en annan innebörd än vad som skrivits. Ett bra exempel på det är om en säljare av ett hus muntligen har lovat att huset är fritt från mögel och sedan friskriver sig från felansvar. Köparen kommer då vanligtvis ändå att kunna göra detta gällande mot säljaren. När man använder språklig tolkningsmetod utgår man från hur termerna vanligtvis används, i allmänhet eller i t.ex. den aktuella branschen.

Parts- och handelsbruk är två olika saker, men kommer av utrymmesskäl att diskuteras samtidigt. Innebörden av de två skiljer sig på så sätt att där partsbruk avser hur avtalsparterna vanligtvis har handlat i sina mellanhavanden, tar handelsbruket sikte på hur man vanligtvis brukar handla i exempelvis en viss bransch. Partsbruk kan aktualiseras när exempelvis två näringsidkare som har handlat med varandra under lång tid hamnar i en tvist över ett stadgande i deras avtal. Det kan då bli avgörande hur parterna under deras tidigare samarbete har förhållit sig till denna. Handelsbruk, å andra sidan, kan vara en god indikator på hur man exempelvis ska agera i ett läge där två parter inte har avtalat om något. Vad som är praxis inom deras bransch ligger då nära till hand att även tillämpa mellan dem.

Lagstiftningen är nästa faktor som ofta spelar in i tolkningsförfarandet. Dispositiva lagregler, alltså sådana som parterna kan välja att avtala bort, är utformade just i syfte att träda in när parterna inte har bestämt vad som ska gälla mellan dem. Man vet förstås inte alltid om detta har varit parternas avsikt, men inte desto mindre är det ibland lämpligt att så blir fallet. Köplagen är ett exempel på dispositiv lagstiftning som kan träda in, som i fallet när parterna har låtit bli att bestämma ett pris, köparen ska då betala vad som är skäligt. Ett annat fall där den dispositiva rätten får betydelse, fast på ett mer indirekt sätt, är som hjälpinstrument vid tillämpning av minimiregeln. Denna stadgar att ett oklart avtalsinnehåll ska ges den betydelsen som är minst betungande för den part som är förpliktad. Här kan då dispositiv rätt markera vad som är minst betungande.

Ovan nämnda verktyg är bara några få exempel på vad som kan spela in i en tolkning och utfyllning av ett avtal. Som part bör man nog inte sällan anlita expertis om man ska skriva ett avtal som näringsidkare och det är, vilket förhoppningsvis har framgått, viktigt att vara noggrann med vad man vill ha med i sitt avtal eftersom man annars kan få obehagliga överraskningar.

Bläddra bland juridiska artiklar