Stoppningsrätt vid avtalsbrott


Om man misstänker att den man ingått avtal med kommer att bryta mot eller underlåta att göra någonting som skrivits in i avtalet, det vill säga att den andre gör sig skyldig till avtalsbrott, har man en möjlighet att innehålla sin egen prestation. Detta är den så kallade detentionsrätten.

Stoppningsrätten gäller endast om det efter köpet visar sig att motparten eventuellt inte kommer att fullfölja sina förpliktelser enligt avtalet. Om det exempelvis vid köpetillfället var möjligt för säljaren att bedöma om köparen av någon anledning inte skulle komma att betala så finns det ingen möjlighet för säljaren att utnyttja stoppningsrätten. Om säljaren redan då hade kunnat ana att köparen inte skulle fullgöra sina förpliktelser enligt avtalet så skulle han haft möjlighet att antingen avstå från att ingå köpeavtal med den köparen, eller på annat sätt reglera i avtalet vad som skall gälla om köparen inte betalar. I sådana situationer är det vanligt att man använder sig av bankgarantier, vilket underlättar genom att man kan utforma bestämmelserna på sådant sätt att situationen kan lösas utan att det behövs ett rättsligt avgörande.

När det rör sig om ett transportköp, även kallat försändningsköp, kan säljaren inte underlåta att skicka iväg varan, utan istället ges säljaren en möjlighet att utnyttja sin stoppningsrätt. Stoppningsrätten innebär att säljaren kan ställa in sin fullgörelse av avtalet och hålla inne sin prestation, det vill säga inte leverera varan till köparen. Det uppstår inga svårigheter så länge säljaren kan kontrollera vem transportören lämnar vidare varan till. När köparen däremot fått ett transportdokument överlämnat till sig, vilket ger köparen den fulla rätten att ge instruktioner till transportören, kan situationen bli mer komplicerad. Särskilda regler gäller då för exempelvis sjötransporter. Stoppningsrätten påverkas inte av att transportdokument avseende varan lämnats till köparen, utan säljaren har fortfarande möjlighet att utnyttja sin rätt.

Den av parterna som inställer fullgörelsen av köpeavtalet, eller hindrar att varan lämnas ut, måste genast meddela motparten om detta. Om detta inte görs har motparten rätt till ersättning. Om det exempelvis är säljaren som misstänker att köparen inte kommer att betala så måste säljaren alltså genast meddela köparen om att han inte kommer att lämna ut varan till köparen. Detta hänger ihop med att den part som inställer sin fullgörelse eller hindrar att varan lämnas ut skall fortsätta fullgörelsen om motparten ställer godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. För att kunna veta om säkerhet behöver ställas, måste man alltså ha fått ett meddelande om detta. Om det är säljaren som utnyttjat sin stoppningsrätt på grund av misstanke om att köparen inte kommer att betala skall han alltså, efter att ha meddelat köparen om att denne måste ställa godtagbar säkerhet, lämna ut varan till köparen om denne faktiskt kan ställa godtagbar säkerhet.

Bläddra bland juridiska artiklar