Försäkringar definieras som ett finansiellt riskspridande. Riskspridandet sker mellan ett försäkringsbolag och dess kunder. Genom att betala en så kallad försäkringspremie till försäkringsbolaget kan försäkringstagaren förvissa sig om att kollektivet kommer att hjälpa till vid ett eventuellt försäkringsfall. På så vis kan riskspridningen medföra att kollektivet gemensamt täcker sådana skador som en enskild individ inte har finansiella möjligheter att täcka på egen hand. Sjukförsäkringar är så kallade personförsäkringar. Syftet bakom personförsäkringar är vidare att ersätta ekonomiska förluster som kan uppstå då en person skadas. Socialförsäkringen är en statligt bekostad försäkring som ersätter kostnader i samband med sjukdom och arbetsskador. Ersättningarna från socialförsäkringen är knutna till det så kallade prisbasbeloppet, vilket är ett referensbelopp som fastställs årligen.
Sjukpenning
När den försäkrades arbetsförmåga har blivit nedsatt med minst en fjärdedel har den försäkrade rätt till så kallad sjukpenning. Syftet med sjukpenningen är att ge ersättning för inkomstbortfall som kan uppkomma då någon, på grund av sjukdom, får sin arbetsförmåga nedsatt. Ersättningen baseras på den försäkrades inkomster genom förvärvsarbete. Inkomster genom förvärvsarbete kan vidare vara inkomster från anställning, eget företag eller uppdrag. Det är den försäkrades förväntade årsinkomst som är sjukpenninggrundande. Sjukpenningen kan vidare utdelas i form av en hel-, tre fjärdedels-, halv- eller en fjärdedels förmån. För att den försäkrade skall ha rätt till sjukpenning förutsätts att den försäkrade senast den sjunde försäkringsdagen lämnar in ett läkarintyg till Försäkringskassan som styrker arbetsnedsättningen. Den första dagen i en sjukdomsperiod räknas vidare som en karensdag och då får den försäkrade inte någon sjukpenning. För den som har eget företag gäller istället att det är möjligt att anmäla till Försäkringskassan vilken karenstid som önskas. Den försäkrade kan då begära en 14, 30, 60 eller 90 dagar lång karenstid. Sjukpenningen kan vidare beräknas genom en beräkning som antingen är baserad på kalenderdagar eller på arbetstid. Om beräkningen baseras på kalenderdagar lämnas sjukpenning för hela veckan oavsett om den försäkrade skulle ha arbetat eller inte. Om beräkningen istället baseras på arbetstid lämnas sjukpenning för de dagar eller timmar som den försäkrade skulle ha arbetat. Huvudregeln är dock att sjukpenningen skall beräknas enligt kalenderdagar.
Sjukersättning och aktivitetsersättning
Vid långvariga sjukdomsperioder lämnas ersättning i form av sjukersättning och aktivitetsersättning, vilka är att betrakta som en förtidspension. Den som är försäkrad och på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan får sin arbetsförmåga nedsatt med minst en fjärdedel kan få sjukersättning eller aktivitetsersättning. För att den försäkrade skall få rätt till sjukersättning krävs vidare att nedsättningen i arbetsförmågan kan anses vara bestående. Vidare krävs, för rätt till aktivitetsersättning, att den försäkrades arbetsförmåga kan beräknas vara nedsatt under minst ett år. Sjukersättning och aktivitetsersättning kan vidare lämnas i samma förmånsnivåer som sjukpenning. Aktivitetsersättning kan lämnas tidigast från och med den månad då den försäkrade fyller 19 år och längst till och med den månad då den försäkrade fyller 30 år. Sjukersättning kan däremot lämnas från och med den månad då den försäkrade fyller 30 år och längst till och med den månad då den försäkrade fyller 65 år.
Ersättning vid arbetsskador
Med arbetsskada avses en skada som uppkommit vid ett olycksfall eller genom annan skadlig inverkan av arbetet. Med detta avses inverkan av något som troligen kan ge upphov till den skada den försäkrade lider av. Det är således fråga om tillfällen då skadan inte uppkommit vid ett specifikt olyckstillfälle, som exempelvis vid olika förslitningsskador. Om övervägande skäl talar för det presumeras en skada ha uppkommit av sådan orsak. Även olycksfall som inträffar under färd till eller från arbetet räknas som en arbetsskada förutsatt att färden antingen har företagits i nära samband med arbetet eller har föranletts av arbetet. Enligt huvudregeln har den försäkrade rätt till samma förmåner vid en arbetsskada som den försäkrade har vid annan sjukdom. Denna ersättning blir aktuell vid en eventuell sjukskrivning. Vidare erhåller den försäkrade en så kallad särskild arbetsskadeersättning, vilken motsvarar sjukpenningen för två dagar. Om den försäkrades arbetsförmåga blir varaktigt nedsatt på grund av arbetsskadan med minst en femtondel har den försäkrade rätt till så kallad livränta. Dock förutsätts att nedsättningen består under åtminstone ett år. Livräntan beräknas på grundval av ett så kallat livränteunderlag, vilket skall motsvara den försäkrades nedsättning i arbetsförmågan.