Sakrätter bestående av bruksrätt


Inom sakrättens område är det vanligt att man graderar rättigheterna utifrån ett antal kriterier. Innan vi går närmare in på dessa kriterier, så är det på sin plats att säga några ord om sakrätter generellt. En sakrätt innebär helt enkelt en rätt till en sak, till ett föremål om man så vill. Denna sak eller föremål skall kunna skiljas ut från den totala förmögenhetsmassan. Man skall med andra ord kunna peka på att det är just den saken eller det föremålet som sakrätten hänför sig till.

Som nämndes inledningsvis, så graderar man rättigheterna till de specifika sakerna eller föremålen. Detta gör man bland annat därför att det blir lättare att bena ut vems rättigheter som väger tyngst i exempelvis en konflikt. Eftersom sakrätten hänför sig till just en sak, med betoning på såväl det faktum att det är en sak som att det endast finns ett exemplar av densamma, så kan det i många fall vara viktigt att kunna konstatera en prioritet bland rättigheterna. Skall exempelvis en äganderätt gå före en nyttjanderätt vid konflikt? Denna typ av frågor är högst aktuella när två personer gör gällande en rättighet till en och samma sak.

Sakrätten kan i princip grunda sig i tre olika slags rättigheter. Den första och den starkaste är äganderätten. Denna innebär att sakrätten bottnar sig i äganderätt till följd av antingen köp, byte eller gåva. Den andra kategorin av rättigheter till saker utgörs av säkerhetsrätter. Som exempel på säkerhetsrätter kan nämnas företagsinteckning, retentionsrätt och panträtt. Om vi kort skall beröra retentionsrätten, så kan man i all korthet säga att den fungerar som en säkerhet för att rättighetsinnehavaren skall få en annan rättighet säkrad. Exempelvis har en borgenär, som har en fordran på en gäldenär (den som har en skuld till borgenären) rätt att hålla inne med egendom som tillhör gäldenären i syfte att ha en säkerhet till dess att han eller hon får täckning för sin fordran. Retentionsrätten blir i sammanhanget ett slags påtryckningsmedel för att kunna utöva den egentliga rättigheten - det vill säga att få sin fordran täckt. En tydlig skillnad mellan retentionsrätt och panträtt är att den som kvarhåller egendom som påtryckningsmedel inte får sälja egendom och ta betalt ur denna. Denna möjlighet finns med panträtten, för det fall att den som har pantsatt egendomen inte har möjlighet att betala sin skuld till panthavaren.

Säkerhetsrätterna utgör, tillsammans med bruksrätterna, de begränsade sakrätterna. Detta innebär exempelvis att en säkerhetsrätt och en bruksrätt inte har samma starka position vid en konflikt som en äganderätt har. Bruksrätten innebär, såsom namnet antyder, en rätt att använda en viss egendom. Det är vanligast att detta sker genom så kallade nyttjanderätt och servitut. När någon har en nyttjanderätt innebär det exempelvis att vederbörande har rätt att använda en viss sak mot ett visst vederlag (betalning) – vanligen kallad för hyra. Servitut ger också rätt att nyttja en viss egendom, men det gäller specifikt för fastigheter. Vad gäller bruksrätterna, så befinner de sig i en något prekär situation i olika sakrättsliga sammanhang. I vissa fall så anses bruksrätter överhuvudtaget inte utgöra sakrätter. Istället anses de endast vara av vikt mellan två parter i exempelvis ett avtal. Detta skulle då innebära att en nyttjanderätt inte skulle spela någon avgörande roll i en konflikt med en tredje part. Det finns dock de som menar att bruksrätter skall hänföras till sakrätterna, med den reservationen att de delas in i starka respektive svaga bruksrätter. Denna ståndpunkt ligger i linje med att bruksrätter är ganska vanliga idag; i vissa områden så är till och med bruksrätt vanligare än äganderätt.

Bläddra bland juridiska artiklar