När man talar om rättigheter till egendom brukar man skilja mellan sakrätter och fordringar. Fordringar avser exempelvis ett anspråk som riktar sig till den sammanlagda förmögenhetsmassan. En borgenär som har en fordran vill alltså få sin fordran täckt med någon del av gäldenärens egendom. Det är mindre viktigt för fordringsägaren (borgenären) med vad han eller hon får fordringen täckt. Sakrätten fungerar i detta avseende precis tvärtom, eftersom den som har en sakrätt gör anspråk på en bestämd del av någons förmögenhet. Om sakrätten exempelvis rör en bil är det just den bilen som sakrättsinnehavaren ska få för att sakrätten ska vara fullbordad. Om vi uppehåller oss vid sakrätterna kan vi inledningsvis konstatera att sakrätterna kan vara av olika styrka. Man kan med andra ord ha mer eller mindre rätt till en sak. Denna gradering av rättigheten underlättar bland annat när man ska lösa olika sakrättsliga konflikter. Eftersom en sakrätt gäller en specificerad del i egendomsmassan och eftersom det kan finnas mer än en person som gör anspråk på saken är det viktigt att kunna gradera deras inbördes rätt till saken. Konflikten måste som bekant lösas på ett eller annat sätt. Den absolut starkaste sakrätten utgörs av äganderätten. Om en sak innehas med äganderätt, det vill säga ägs av någon, har ägaren rätt att disponera över egendom på i princip det sätt som han eller hon behagar. En äganderätt kan förvärvas på tre olika sätt: köp, byte och gåva. Äganderätt genom gåva utgör ett så kallat benefikt fång, där den som får äganderätten överförd till sig inte behöver utföra någon prestation. Äganderätt genom köp och byte, som ibland kallas för onerösa fång, innebär att mottagaren av egendom bidrar med en motprestation. Detta kan ske antingen genom att han eller hon betalar för egendomen med exempelvis pengar eller att något med motsvarande värde ges i gengäld (bytes). En något speciell variant av äganderättsövergång är så kallade blandade fång. Dessa innebär att det finns inslag av såväl ett oneröst som ett benefikt fång. Ett blandat fång kan exempelvis bestå i att egendom säljs till ett undervärde. Om vi utgår från att A säljer en bil till B för 100 000 kronor, men att bilens egentliga värde uppgår till 170 000 kronor kan vi konstatera att överlåtelsen består av ett oneröst fång (köp) vad avser 100 000 kronor och ett benefikt fång (gåva) vad beträffar det resterande beloppet om 70 000 kronor. Värt att notera i sammanhanget är att inte alla slags överlåtelser kan klassificeras som blandade fång. Exempelvis kan man inte överlåta en fastighet genom ett blandat fång. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet är en överlåtelse av en fastighet antingen ett oneröst fång eller ett benefikt fång. Om äganderätten till en sak utgör en obegränsad rättighet finns det även former av begränsade rättigheter knutna till sakrätter. Antagligen är den mest kända av denna form av begränsad rättighet bruksrätten. Såsom namnet antyder innebär bruksrätten en rätt att använda (bruka) ett visst föremål. Vanligast är nog att detta sker genom så kallad nyttjanderätt. Nyttjanderätten innebär att rätten att bruka ett föremål är knuten till någon form av vederlag, exempelvis hyra.