Rusläran –brott begångna under alkohol- eller drogpåverkan


Huvudregeln inom svensk straffrätt är att, för att ett agerande skall kunna bedömas utgöra ett brott, måste gärningsmannen ha tillräckligt uppsåt till den aktuella gärningen. Gärningsmannen måste alltså vanligen, i tillräcklig mån, ha avsett att utföra den specifika gärningen samt måste i vissa fall även ha avsett att den effekt som gärningen medför skall inträffa. Man talar ibland om olika former av uppsåt (exempelvis direkt uppsåt, likgiltighetsuppsåt etcetera), men alla dessa former av uppsåt kan sägas kräva viss mån av avsikt eller åtminstone insikt hos gärningsmannen. I vissa undantagsfall krävs emellertid inte uppsåt hos gärningsmannen för att det skall anses vara fråga om en brottslig gärning, utan det kan räcka ifall denne varit oaktsam. Har en händelse inträffat helt av en olyckshändelse, utan uppsåt eller oaktsamhet från den vållande personens sida, så kan det dock vanligen inte vara fråga om en brottslig gärning. Huruvida en viss person kan dömas för brott med anledning av en gärning som denne utfört kan ibland kompliceras av vissa faktorer – vad gäller exempelvis ifall personen ifråga är minderårig, psykiskt sjuk, alternativt alkohol- eller drogpåverkad? Här nedan skall fokuseras just på situationen att en berusad eller drogpåverkad person begår en gärning som, åtminstone under normala omständigheter, utgör ett brott. Att vara berusad, eller påverkad av andra slags droger, kan leda till att en mängd saker. Bland annat kan man potentiellt få kraftigt försämrat omdöme och man kan mycket väl tycka att idéer, som man i nyktert tillstånd genast skulle avfärda, verkar vara väldigt bra. Man får sämre kontroll över sin kropp; till exempel sämre reaktionsförmåga, sämre balans och så vidare. Man tenderar även generellt att bli mer aggressiv. Alla dessa omständigheter leder lätt till att man gör saker som man antagligen inte skulle göra ifall man var nykter – kanske begår man rentav brottsliga handlingar. Det är exempelvis fastslaget att personer som är inblandade i olika former av våldsbrott ofta är påverkade av alkohol eller andra former av droger. Det är inte helt ovanligt att personer som begått brott ursäktar detta med att ”jag menade inte att göra så egentligen, men jag var så full att jag visste inte vad jag gjorde” eller liknande förklaringar och hävdar att de därmed inte borde kunna dömas till ansvar för det aktuella brottet. Vad gäller då i dylika situationer, när gärningsmannen kanske rentav varit så pass påverkad av alkohol eller droger att denne inte ens minns sin inblandning i en potentiellt brottslig gärning? Kan en person anses ha haft uppsåt till en gärning, i den utsträckning som krävs för att ansvar för brott skall kunna komma ifråga, även om gärningen skett under kraftig berusning och gärningsmannen i nyktert tillstånd troligtvis aldrig skulle ha agerat på det sett som skedde i samband med berusningen? Huvudregeln i dylika fall, enligt den så kallade rusläran, är att det faktum att gärningsmannen var berusad vid tillfället inte innebär att denne inte kan dömas till ansvar för brott. Detta dock förutsatt att personens alkohol- eller drogberusningen är självförvållad (har personen blivit drogad av någon annan kan situationen alltså komma att bedömas annorlunda). Exakt hur rusläran skall tolkas har emellanåt debatterats, men i korta drag kan sägas att en alkohol- eller drogpåverkad persons agerande vanligen skall bedömas på samma sätt som en nykter persons; en varken mer eller mindre förmånlig bedömning av agerandet och det eventuella uppsåtet skall i allmänhet göras. Det är helt enkelt så att, ifall man självmant valt att berusa sig med alkohol eller andra droger, har man indirekt medvetet valt att sätta ned sin omdömesförmåga och det anses därmed rättvist att man får ansvara för eventuella dåliga val som man kan tänkas göra medan man är berusad. Det brukar sägas att ”en gärning bedöms enligt vad man avsåg med sitt agerande i det berusade tillståndet, men med hänsyn till vad man borde ha vetat ifall man var nykter”. Säg exempelvis att den berusade A går in i en affär och tar med sig en tröja därifrån utan att betala. I sitt berusade tillstånd tror A dock att han faktiskt har betalat för tröjan. Trots villfarelsen att betalning skett har A därmed gjort sig skyldig till snatteri eller stöld, eftersom A knappast skulle ha gjort samma misstag ifall han varit nykter. Avslutningsvis skall nämnas att rusläran i vissa speciella fall kan aktualiseras även då en person inte är påverkad av alkohol eller droger, utan på annat vis, genom eget vållande, tillfälligt är från sina sinnens bruk. Det handlar här exempelvis om situationer där gärningsmannen på något sätt, på eget bevåg, tillfälligt framkallat psykisk sjukdom eller liknande hos sig själv.

Bläddra bland juridiska artiklar