Rån


Den som med så kallat tillägnelseuppsåt utan lov tar en annan persons egendom, vilket innebär ekonomisk skada för brottsoffret, begår stöld. Gärningsmannen kan då dömas antingen för brottet stöld (av normalgraden) alternativt grov stöld i värre fall eller snatteri i de fall då brottet bedöms vara av det mer ringa slaget. Dessa brott är alla exempel på vad som kallas för tillgreppsbrott – helt kortfattat kan man säga att det handlar om situationer då gärningsmannen på något sätt har tagit eller brukat något utan att ha rätt till det. Även brottet rån räknas till tillgreppsbrotten, och detta brott skall närmare diskuteras nedan.

Liksom vid stöld, handlar det även vid rån om att gärningsmannen stjäl något. Det som dock skiljer rån från stöld, och gör att det i regel anses som ett grövre brott, är sättet som stölden sker på. Brottsrubriceringen rån består av att gärningsmannen genom användande av våld riktat mot person, eller genom hot av tillräckligt allvarligt slag, stjäl något – så kallat råntvång. Exempelvis att under knivhot stjäla en persons plånbok bedöms typiskt sett som rån. Att knuffa omkull en äldre kvinna och rycka till sig hennes handväska kan i vissa fall komma att räknas som rån, men det beror bland annat på hur pass mycket våld som använts samt ifall brottsoffret blivit skadat eller inte. En väskryckning där det enda våldet som använts är det som krävs för att faktiskt lyckas stjäla själva väskan räknas vanligtvis inte som rån, utan snarare som grov stöld.

Även det fallet att gärningsmannen initialt begått en stöld, men upptäcks på bar gärning och då använder våld eller hot för att sätta sig till motvärn och förhindra att personen som upptäckt honom tar tillbaka den stulna egendomen kan komma att bedömas som rån. Ifall gärningsmannen i denna situation använder våld eller hot enbart för att lyckas smita ifrån platsen, men utan avsikten att freda och få med sig sitt stöldbyte, så utgör det dock troligtvis inte rån. Rån kan anses föreligga också i vissa något mer utpressningsliknande situationer. Ifall gärningsmannen med våld eller hot tvingar en person att utföra, alternativt låta bli att utföra, en viss handling och detta resulterar i ekonomisk förtjänst för gärningsmannen samt ekonomisk skada för den person som utsatts för tvånget (eller för någon som denna person representerar) kan detta under vissa omständigheter räknas som rån. Vid rån riskerar gärningsmannen att dömas till fängelse i mellan ett och sex år.

Är rånet av mer allvarligt slag, så kan gärningsmannen istället komma att dömas för grovt rån. Då kan påföljden bli fängelse i minst fyra och högst tio år. Till skillnad från vad som i viss mån gäller för om ett brott skall rubriceras som snatteri, stöld eller grov stöld spelar egentligen inte den stulna egendomens värde någon större roll när det gäller huruvida en händelse skall rubriceras som rån eller grovt rån. Det avgörande i rånsituationer är istället framförallt hur pass allvarligt eller farligt våld som gärningsmannen har använt sig av i samband med rånet. Domstolen tar bland annat hänsyn till ifall våldet var livsfarligt samt om gärningsmannens agerande orsakat brottsoffret svår kroppsskada eller sjukdom. Exempelvis att använda pistol i samband med rånet och skjuta mot brottsoffret är en förvärrande omständighet. Även att gärningsmannen på annat sätt visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat brottsoffrets skyddslösa eller utsatta ställning (exempelvis om brottsoffret är en väldigt ung alternativt väldigt gammal person) kan påverka bedömningen.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar