Punktskatter vid privatinförsel av alkohol och tobak


Vid införsel av alkohol till Sverige från andra länder ska som huvudregel svensk alkohol- och tobaksskatt betalas för varorna. Särskilda regler gäller dock för så kallad privatinförsel, dvs. införsel som görs för eget bruk snarare än kommersiella syften. Privatinförsel kan ske genom resandeinförsel, då köparen själv för in varorna i Sverige, och genom distansköp över t.ex. internet där varorna förs in med hjälp av olika mellanhänder.

Resandeinförsel hanteras olika beroende på om varorna förs in från ett EU-land eller inte. Genom EU-samarbetet har nämligen särskilda regler införts som möjliggör för privatpersoner att skattefritt i samband med utlandsresor föra in en viss mängd varor för eget bruk, utan att betala mer skatt än den som uttagits i landet där varorna inköpts. Reglerna har medfört en ökad gränstrafik mellan t.ex. Sverige och Tyskland, då den tyska skatten på bl.a. alkohol är lägre än den svenska.

Vad gäller alkohol som tas med hem från resa krävs för skattefrihet att personen som för in varorna är över 20 år, själv står för transporten och att varorna endast är för eget bruk. De särskilda reglerna gäller inom EU:s punktskatteområde, dvs. medlemsstaterna med vissa undantag för exempelvis Kanarieöarna, Åland, Färöarna och öarna i engelska kanalen.

Så länge man kan visa att varorna är för eget bruk finns ingen övre gräns för hur mycket alkohol som får införas. De införselnivåer som brukar nämnas i t.ex. media fungerar alltså inte som definitiva gränser, utan är referensnivåer som fungerar som ett slags bevisbörderegler. Om en person för in alkohol i en mängd som underskrider den aktuella referensnivån ska detta anses peka på att det är fråga om privatinförsel för eget bruk. Bevisbördan är i ett sådant fall på åklagaren/skatteverket att visa att det är fråga om kommersiell införsel. På samma sätt är det personen som förde in varorna som har bevisbördan för att det är fråga om eget bruk, om mängden alkohol överstiger nivåerna. I slutändan blir det fråga om en helhetsbedömning av situationen, där referensnivåerna bara är en av flera faktorer som kan spela in. De referensnivåer som används inom EU är idag (2012) följande:

• 10 liter sprit
• 20 liter starkvin
• 90 liter vin
• 110 liter öl.

Med eget bruk jämställs även familjens bruk, med vilket man avser åtminstone makar. Det är också tillåtet att föra in alkohol till festliga arrangemang som t.ex. bröllop, så länge gästerna blir bjudna och inte behöver betala för dryckerna. Bedömningen av om en viss införsel ska anses utgöra eget bruk och därför undgå svensk alkoholskatt görs på plats vid tullverkets gränskontroll av tjänstemän vid tullen.

Alkohol kan föras in skattefritt från ett land utanför EU, om samma krav är uppfyllda som nämndes ovan för införsel från EU-länder. Det finns dock ytterligare ett krav som avser att förhindra vissa utlandsresor enbart i syfte att förvärva alkohol för att föra in i landet. Kravet innebär att varorna antingen ska ha köpts under en utlandsresa som varat mer än 20 timmar, att inresan i Sverige sker med flyg i yrkesmässig trafik (t.ex. charterflyg) eller att varorna redan beskattats i Norge eller på Åland. För införsel från länder utanför EU finns fasta införselkvoter. Punktskatter (och tull) uttas om man tar in mer än de fastslagna kvantiteterna. För uppdaterad information om vilka kvantiteter som är aktuella kan man vända sig till Tullverket.

Förutom resandeinförsel kan privatinförsel också ske genom köp där transporten sköts av mellanhänder. Att t.ex. köpa alkohol över internet är inte tillåtet om köpet görs från ett land utanför EU. Om alkoholen köps från ett EU-land är det möjligt att föra in varorna i Sverige, men samtidigt måste skatt betalas. Eftersom köparen inte själv för in varorna som vid resandeinförsel blir införseln inte skattefri, och detta gäller även om det är fråga om eget bruk. Om alkoholskatten inte betalas ska Tullverket omhänderta varorna och köparen kan bli misstänkt för skatte- eller smugglingsbrott.

Enkelt uttryckt ska den som ombesörjer transporten av varorna betala punktskatten, vilket gör att det vid distansköp (när säljaren sköter transporten) är säljaren i utlandet som ska betala skatten och i andra situationer köparen i Sverige (när t.ex. en bekant till köparen sköter transporten).

För att införseln ska vara tillåten krävs dock att transporten anmäls i förväg till Skatteverket, att säkerhet motsvarande punktskatten på varorna ställs för leveransen och att ett förenklat ledsagardokument medföljer leveransen. Har säljaren av någon anledning inte ställt säkerhet för skatten måste köparen göra detta. Ansökan måste ha kommit in till Skatteverket innan varorna skickas iväg och när varorna har nått sin destination ska punktskatterna redovisas i en särskild skattedeklaration. Eftersom varorna punktbeskattats när de släppts för konsumtion i det andra EU-landet kan det bli aktuellt att begära återbetalning av den punktskatt som redan betalts i avsändarlandet.

Avslutningsvis skall påminnas om att viss införsel från länder utanför EU även kan beläggas med tullavgifter. Mer information om detta finns i artikeln ”Tull vid införsel av varor”.

Bläddra bland juridiska artiklar