I ett antal situationer är det olagligt att på vissa sätt befatta sig med egendom som härrör från en brottslig gärning, exempelvis att köpa en sak trots att man är fullt medveten om att det är fråga om stöldgods. Dylika handlingar utgör typiskt sett någon form av häleri. Även vissa andra sätt att gynna eller dölja brottsliga gärningar kan vara brottsliga, till exempel sådana gärningar som vanligtvis kallas för penningtvätt. Här nedan skall brotten penninghäleri och penninghäleriförseelse, som kan ses som specialfall av de vanliga häleribrotten, diskuteras.
Det finns flera alternativa gärningar som alla kan utgöra penninghäleri. Att otillbörligen främja möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egendom som härstammar från brottsligt förvärv, eller värdet av dylik egendom, kan räknas som penninghäleri. Något mer konkret, så innebär detta stadgande att det är olagligt att till exempel hjälpa en tjuv att omsätta stulna pengar genom att föra in pengarna i en i övrigt legal verksamhet och därigenom tvätta dem. Att sälja något till en brottsling och i utbyte ta emot pengar som härstammar från brottslig verksamhet är också, något beroende på omständigheterna, exempel på något som kan utgöra häleribrott. Som penninghäleri kan vidare räknas att med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverka till att bortföra, överlåta, omsätta eller utföra någon annan liknande handling med egendom som kommer från ett brottsligt förvärv. Att till exempel hjälpa en brottsling att gömma undan eller sälja egendom som härstammar från ett brott omfattas av detta stadgande.
Slutligen kan även att på annat sätt än som tidigare nämnts otillbörligen medverka till att bortföra, överlåta, omsätta eller utföra liknande handling med egendom vara att anse som penninghäleri. Detta förutsätter dock att handlingen är ägnad att dölja att en annan person har berikat sig genom brott. Med detta stadgande har lagstiftaren alltså velat komma åt fall där någon hjälper en brottsling att dölja sitt brott (här är brottsbegreppet även något bredare än i de tidigare diskuterade fallen och kan inkludera till exempel skattebrott). Typiska exempel på handlingar som kan räknas som olagliga enligt denna regel är att hjälpa en person att dölja skattebrott genom att erbjuda brottslingen att använda ens bankfack eller bankkonto för att gömma undan pengar.
Påföljden vid penninghäleri av normalgraden är fängelse i upp till två år. Anses brottet vara av grovt slag blir det istället aktuellt med fängelse i mellan sex månader och sex år. Bedöms brottet emellertid vara av ett ringa slag, så döms gärningsmannen istället för det lindrigare brottet penninghäleriförseelse och riskerar då böter eller fängelse i högst sex månader.
Det finns vidare vissa andra gärningar som typiskt sett bedöms som penninghäleriförseelse. Det handlar då främst om situationer som liknar dem som utgör penninghäleri, men med skillnaden att gärningsmannen inte kan bevisas ha haft den nivå av uppsåt och insikt som krävs för att denne skall kunna dömas för det allvarligare brottet. Exempelvis om gärningsmannen hjälpt en brottsling att gömma undan eller tillgodogöra sig egendom som härstammar från ett begånget brott på så sätt som diskuterats i stycket ovan, men inte insåg att ett brott förelåg, kan det bli aktuellt att döma för penninghäleriförseelse. Detta under förutsättningen att gärningsmannen, trots sin bristande insikt, hade skälig anledning att anta att ett brott förelåg eller att den aktuella personen berikat sig genom en brottslig gärning.