Ombud och biträde


Myndigheterna skall göra det möjligt för den enskilde individen att kunna få sitt ärende prövat. Detta kan innebära att den som för talan i ett ärende får anlita ett ombud eller ett biträde. Genom att tillåta detta garanterar man att ärendet prövas på bästa möjliga sätt samt att den enskilde individen har möjlighet till hjälp om så skulle behövas. Det är just denna möjlighet till hjälp som underlättar hela förfarandet och möjliggör en effektiv och korrekt offentlig förvaltning.

Den person som har ett ombud skall medverka personligen i den mån myndigheten begär det. Det innebär att om myndigheten har grund att anta att ärendehanteringen kan skötas på ett lämpligare vis samt att individens rättigheter bättre skyddas (och intressen bättre representeras) så skall denne närvara i samråd med sitt ombud. Myndigheten kan därmed kräva att en person skall närvara vid hanteringen av sitt ärende, men grunderna för detta beslut skall självfallet meddelas den berörda parten (samtidigt som myndigheten även måste meddela om den begär ett personligt medverkande).

Om det framgår av situationen samt ombudets agerande att denne inte kan sköta sitt arbete på ett korrekt sätt samt bäst skydda sin klients intressen, så får myndigheten avvisa ombudet i det enskilda ärendet. Ett ombud som alltså visar oskicklighet eller oförstånd i förhållande till ärendet, eller är olämplig på något annat sätt, får avvisas av myndigheten. På så vis säkerställar myndigheten att i den mån ombud kan behövas i ett ärende, så skall dessa vara lämpliga och ha de förutsättningar och den kunskap som krävs för att kunna biträda sin klient. En myndighets beslut att avvisa ett ombud eller biträde får överklagas särskilt och då skall det ske i samma ordning som det beslut varigenom myndigheten avgör ärendet.

Anledningen till att myndigheten har strikta krav gentemot ombudet är för att skydda individens intressen samt se till att ärendehanteringen sköts korrekt och att processen i sig inte missgynnar individen. Därmed är det av grundläggande natur att kräva att ett ombud skall kunna representera klientens intressen - kan denne inte det så skall ombudet avvisas från ärendet. Myndigheten fattar inga godtyckliga beslut här, utan ser till vad som är bäst för individen samt ställer krav på ombudets lämplighet i förhållande till vad det skall anses kunna prestera/tillföra till processen. Det bör även vara sagt att dessa krav ställs för att individen i sig inte skall fatta godtyckliga eller rentav farliga beslut, exempelvis att låta vänner eller bekanta ta sig an ärendet utan att dessa har någon möjlighet att hantera ett sådant ärende. På så vis kan individen känna en viss säkerhet i att det är myndighetens skyldighet att se till så att individens ombud inte är olämpligt.

Bläddra bland juridiska artiklar