Att försumma de skyldigheter man har vad gäller egendom som man i och med sitt arbete eller dylikt uppdrag har fått i sin besittning, men som annan har rätt till och som man är skyldig att överlämna eller redovisa, utgör brottet förskingring. Detta under förutsättning att handlandet har inneburit en förmögenhetsöverföring från offret till gärningsmannen.
Emellertid finns det situationer då inte alla förutsättningar är uppfyllda för att förskingring ska kunna anses föreligga, men där handlandet likväl kan vara brottsligt. Exempelvis kan brottet olovligt förfogande, som kan sägas utgöra ett sekundärt brott i förhållande till förskingring, vara förhanden ifall inte alla förutsättningar (eller så kallade rekvisit) för förskingring föreligger.
Säg att A är förbehållen eller tillförsäkrad äganderätt, säkerhetsrätt eller på annat sätt har rätt till viss egendom. Det är dock B som har den aktuella egendomen i sin besittning. Skulle B i denna situation utföra någon handling som leder till att egendomen frånhändes A, eller att A på något annat sätt berövas sin rätt, så begår B brottet olovligt förfogande. Denna brottsrubricering har alltså vissa likheter med förskingring, men med skillnaden att fler händelser kan inkluderas härunder eftersom inte lika många förutsättningar måste vara uppfyllda. Exempelvis finns det i samband med olovligt förfogande inget krav på att någon förmögenhetsöverföring skall ha skett mellan gärningsmannen och brottsoffret. Inte heller uppställs några krav på att gärningsmannen skall ha fått egendomen i sin besittning med anledning av en anställning eller liknande. Det krävs inte heller att gärningsmannen har någon skyldighet att redovisa, alternativt överlämna, egendomen.
Det finns en mängd gärningar som kan tänkas kategoriseras som olovligt förfogande. Ett första exempel är att A har sålt en cykel till B, men att B ännu inte har kommit och hämtat den. Cykeln är alltså kvar i A:s besittning, men det är B som har äganderätt till den. Därefter säljer A samma cykel till C, som i samband med köpet också hämtar cykeln. I och med detta agerande har A gjort sig skyldig till olovligt förfogande.
En annan situation som kan utgöra olovligt förfogande är att A har i uppdrag att för B:s räkning resa omkring och sälja varor. De pengar som A får in genom försäljningen skall enligt avtalet förvaras i en särskild låda, som endast används för detta syfte, och pengarna skall alltså hållas åtskilda från A:s egna tillgångar. Dock följer inte A dessa avtalade villkor, utan förvarar pengar som härstammar från försäljningen i sitt privata bankfack. A använder inte upp pengarna, men i och med att det skett en sammanblandning av A:s och B:s tillgångar har B inte längre samma rätt till de aktuella pengarna och A kan anses ha begått olovligt förfogande.
Det sista exemplet är följande: av misstag har A fått en stor summa pengar insatt på sitt bankkonto. A inser att det måste ha skett något slags misstag. Trots detta tar A ut pengarna från kontot och köper diverse saker för dem. Även ett sådant agerande kan utgöra olovligt förfogande.
Begår man olovligt förfogande, så riskerar man att dömas till böter alternativt fängelse i maximalt två år.