Nyttjanderätt


Nyttjanderätt innebär att någon har en rätt att använda ett föremål; allt som oftast handlar det om bostäder i form av lägenheter. Lägenheter är i sin tur en beteckning för nyttjanderättsavtal som avser hus, del av hus eller ett markområde. Av ordet lägenhet framgår således att föremålet brukas med nyttjanderätt. Nyttjanderätten skall skiljas från i första hand äganderätt, men även panträtt. Den som använder ett föremål med nyttjanderätt äger inte föremålet; istället äger han eller hon rätten att använda föremålet mot ersättning. Nyttjanderätten är särskilt intressant ur ett sakrättsligt perspektiv eftersom den ofta anses ha en lägre rang än såväl äganderätten som panträtten.

Sakrättsliga regler blir aktuella då det finns fler än två parter som gör anspråk på samma sak. Utifrån de regler som finns inom sakrätten, skall man alltså avgöra vem av parterna som har rätt till saken; annorlunda uttryckt, vem som har sakrätten. När det gäller frågor om nyttjanderätt borde man kunna utgå från att det alltid finns två parter som har ett intresse kopplat till föremålet för nyttjanderätt. Dessa är den som använder föremålet med nyttjanderätt och den som äger föremålet. En tredje part kommer in i bilden exempelvis när en av dessa parter går i konkurs. När någon går i konkurs finns det normalt flera fordringsägare som gör anspråk på den egendom som konkursboet har. Den som försätts i konkurs har rimligen skulder vilka denne inte kan betala och den som inte får sina pengar riktar ett anspråk till konkursboet.

Låt oss anta att ett företag, som vi kallar företag A, hyr ut maskiner som används inom industrin till ett flertal andra företag som vi kallar företagen BC. Företaget A:s ekonomiska situation är något kärv och det dröjer inte länge förrän A går i konkurs. Företagen BC, som är hyrestagare till maskinerna som A har hyrt ut, vill kunna bevaka sin rätt i konkursen. BC är däremot inte ensamma om att ha ett intresse av A:s kvarvarande egendom. A har nämligen ett flertal borgenärer som gör anspråk på betalning ur konkursboet. För att lösa en sådan konflikt måste man identifiera typen av konflikt och sedan rangordna intressena. Eftersom BC gör anspråk på nyttjanderätt till maskinerna i A:s konkurs, och maskiner är saker, kan man ganska snabbt konstatera att de gör gällande en sakrätt. Konflikttypen i det här fallet är en borgenärsskyddskonflikt. Så är fallet eftersom BC behöver skydda sin sakrätt från A:s övriga fordringsägare, även så kallade borgenärer

När det rör sig om en borgenärsskyddskonflikt går vanligtvis sakrätten före borgenärernas anspråk, om tre krav är uppfyllda. För det första måste det finnas ett giltigt avtal mellan A och BC. För det andra krävs det att det sakrättsliga momentet är uppfyllt; med detta avses normalt att saken har traderats och finns i BC:s besittning. Som ett sista krav förutsätts att det finns ett återvinningsskydd. För att avgöra detta tittar man bland annat på om avtalet är extra förmånligt för hyrestagaren – då brukar hyrestagaren inte kunna få skydd mot återvinning av avtalet.

Då det rör sig om en konkurs, blir det slutligen konkursförvaltaren som bestämmer hur BC:s nyttjanderätt skall stå sig. Där behöver konkursförvaltaren titta på om nyttjanderätten skall vara sämre ställd än övriga sakrätter; om den skall ges sämre skydd. Om den ges ett sämre skydd, jämställs den med fordringsägarnas anspråk i konkursen och BC får då inget företräde. Om nyttjanderätten istället jämställs med en äganderätt eller panträtt, får den normalt företräde framför fordringsägarnas anspråk. Konkursförvaltaren bör till syvende och sist titta på vilket förhållningssätt som genererar mest pengar till konkursboet. Om BC har ett förmånligt hyresavtal, och ett liknande avtal skulle betinga en högre hyra på marknaden, tyder detta på att nyttjanderätten bör ses över.

Bläddra bland juridiska artiklar