Vid konkurser ställs i allmänhet alla avtalsförhållanden på sin spets. För en avtalspart kan det innebära förödande konsekvenser om motparten går i konkurs. När antingen en person eller ett företag går i konkurs tas alla dennes tillgångar i förvar för att sedan delas ut mellan dem som har anspråk på konkursgäldenären, d.v.s. den som har försatts i konkurs. För att någon skall försättas i konkurs krävs att denne är på obestånd. Att vara på obestånd innebär att man inte har möjlighet att betala alla sina skulder och att bristen inte endast är tillfällig. Vidare skall konkursgäldenärens tillgångar omhändertas av ett konkursbo som har att sköta alla ekonomiska affärer under konkursen. För motparten till en konkursgäldenär kan många frågeställningar komma upp. Vad händer med avtalet? Kommer konkursgäldenären fullgöra sina förpliktelser? Kan avtalet hävas och kommer det leda till skada? Det finns många frågeställningar att ta hänsyn till i konkursförhållanden och i denna artikel skall några av dessa frågor behandlas.
Stoppningsrätt
Om en avtalspart har försatts i konkurs finns i regel starka skäl för att anta att avtalsparten inte kommer att kunna uppfylla sina förpliktelser enligt avtalet. Om det är så att en part kan förvänta sig att motparten inte kommer uppfylla en stor del av avtalet kan parten antingen ställa in sin egen fullgörelse, om denna har påbörjats, eller helt hålla inne sin egen prestation. Om avtalet gäller ett köp och varan har avsänts kan säljaren ta till åtgärder för att hindra att köparen får varan. Dock bör uppmärksammas att den avtalspart som vidtar en åtgärd av sådant slag är skyldig att omedelbart meddela motparten om åtgärden. Om avtalsparten inte lämnar något meddelande kan denne komma att bli skadeståndsskyldig för eventuell skada motparten drabbas av på grund av att han inte fått meddelandet i tid. Vidare är den som har ställt in fullgörelsen, eller hindrat att en vara lämnas ut, skyldig att fortsätta fullgörelsen om motparten ställer en godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. En godtagbar säkerhet är något som skulle täcka en eventuell ersättning för fullgörelsen om den inte skulle ske.
Hävningsrätt
När en part har försatts i konkurs kan konkursboet inträda i avtalet istället för parten. För att få klarhet om vad som kommer hända kan motparten kräva att konkursboet ger besked om de vill inträda i avtalet. När det är dags att fullgöra avtalet kan motparten kräva att konkursboet fullgör sin prestation alternativt, om konkursboet har fått anstånd med fullgörelsen, ställer en godtagbar säkerhet för fullgörelsen. Skulle det vara så att konkursboet inte inom rimlig tid svarar på om de vill ingå avtalet, inte fullgör sin prestation alternativt ställer godtagbar säkerhet har motparten rätt att häva avtalet. Om avtalet hävs innebär detta att ingen av parterna är skyldig att fullgöra sina prestationer. Om fullgörelsen har påbörjats skall prestationerna återgå i den mån det är möjligt. Slutligen kan motparten även ha rätt att häva avtalet i förtid på grund av s.k. befarat avtalsbrott. Detta innebär att om det är klart för parten att dess motpart, konkursgäldenären, kommer att göra sig skyldig till ett väsentligt avtalsbrott kan parten häva avtalet i förtid. Vad som exakt menas med väsentligt avtalsbrott är olika från fall till fall men det innebär att avtalsbrottet måste ha stor betydelse för parten. Dock kan motparten motverka en sådan hävning genom att omedelbart ställa en godtagbar säkerhet för sin fullgörelse. I konkurssituationer kan det i vissa fall stå relativt klart för parten att ett kontraktsbrott kommer begås och då kan parten på så vis skydda sig genom att direkt häva avtalet. Slutligen bör nämnas att konkurs anses vara ett kontraktsbrott och motparten har därför rätt till skadestånd för eventuella skador som kan uppstå på grund av konkursen.