Medling definieras som en alternativ metod att lösa konflikter, där tvistande parter möts inför en oberoende medlare för att lösa en konflikt. Det har använts i många år för att lösa tvistemål, familjemål och arbetsrättsliga tvister. Sedan flera år används även medling i brottmål, framför allt där gärningsmännen är unga. Syftet är att rehabilitera brottsoffer och förebygga brott.
Genom medling får brottsoffret en möjlighet att bearbeta den brottsliga händelsen genom att berätta om sina upplevelser av brottet och konsekvenserna av detta. Gärningsmannen, å sin sida, kan få tillfälle att bättre förstå vilka konsekvenser brottet haft och få möjlighet att ta ansvar för sina gärningar gentemot brottsoffret. Förhoppningen är att gärningsmannen på detta sätt ska påverkas att inte begå nya brott. För att medling ska ske krävs att både brottsoffer och gärningsmannen vill att detta ska ske och att det är lämpligt med hänsyn till samtliga omständigheter, t.ex. hur allvarligt brottet är. Vissa typer av brott lämpar sig inte för medling, som t.ex. sexualbrott.
Det finns inte någon åldersgräns för medling i brottmål, men det är främst tänkt att användas i ungdomsmål, d.v.s. brottmål där gärningsmannen är under 21 år. Om gärningsmannen är under 12 år får medling bara användas om det finns särskilda skäl för det. Sedan 2008 är kommunerna skyldiga att erbjuda möjlighet till medling till alla lagöverträdare under 21 år. Medling är ingen brottspåföljd i sig, utan används bara som komplement till andra påföljder som t.ex. skyddstillsyn och böter. Gärningsmannen står alltså till svars för sina gärningar genom det ordinarie påföljdssystemet.
För att medling ska kunna ske krävs att brottet är polisanmält och att gärningsmannen har erkänt gärningen samt att både brottsoffer och gärningsman vill att medling ska ske. Medlaren träffar först brottsoffer och gärningsman separat för att förbereda dem inför inför medlingsmötet. Vid medlingsmötet träffas gärningsman, brottsoffer och medlare för att diskutera brottshändelsen och följderna av denna. Brottsoffret ska ges tillfälle att berätta om hur han eller hon upplevde brottet och vilka följder det haft. Gärningsmannen ska ges tillfälle att berätta varför brottet begicks. Brottsoffret kan också be om någon form av gottgörelse och gärningsmannen kan be om ursäkt för sitt handlande. Båda parterna ges tillfälle berätta sin version av händelsen och uttrycka sina uppfattningar. Mötet kan avslutas genom att gärningsman och brottsoffer ingår ett muntligt eller skriftligt avtal, som kan innehålla löfte om framtida beteende, ekonomisk ersättning till brottsoffret eller gottgörelse genom arbete. Medlaren skall medverka till att avtal om kompensation ingås, men bara om avtalet framstår som skäligt. Om partnerna träffar ett avtal om gottgörelse som sedan inte uppfylls ska medlaren underrätta åklagaren om detta.
Både brottsoffrets och gärningsmannens föräldrar kan närvara vid medlingen, om om det inte finns särskilda skäl mot det. Även andra stödpersoner kan få närvara vid mötet om det anses lämpligt. Det finns inga formella krav på utbildning av medlaren, som kan vara lekman eller tjänsteman. Han eller hon ska vara opartisk, kompetent och rättrådig.