Låneavtal


Termen låneavtal är egentligen inte helt och hållet korrekt för att beskriva denna artikels ämne, nämligen lån av pengar. Inom juridiken benämner man huvudsakligen lån av pengar som försträckning. Den huvudsakliga skillnaden mellan ett lån och en försträckning ligger givetvis i att långivaren vid en försträckning inte vill ha tillbaka precis de sedlar eller mynt han lånat ut, utan snarare samma belopp. Denna artikel kommer i huvudsak att avhandla några utmärkande faktorer för penninglåneavtal och även se lite närmare på ett par olika faktorer som kommer att bli föremål för diskussion när ett företag önskar låna pengar av en bank. Ett låneavtal, i sin enklaste form, är inte mer komplicerat än att en låntagare får en summa pengar från långivaren för vilken han är återbetalningsskyldig. Inom juridiken kallar man den som lånat för gäldenär och den som lånat ut för borgenär. Gäldenären står efter avtalets ingång i skuld till borgenären, som i sin tur sägs ha en fordran. Så långt är låneavtalet inte särskilt utmanande. Beroende på parterna och lånets storlek kan dock avtalet komma att bli både mycket omfattande och avancerat. Med utgångspunkt i kommersiella lån mellan företag och banker kommer nu ett par områden nu att, mycket översiktligt, beröras.

Kommersiella lån stammar i behov som givetvis varierar. Ett vanligt sådant är förstås förvärv av andra företag, men det kan också handla om större inköp av maskiner, betalning av löner eller ett löpande behov av medel för den dagliga driften. Beroende på behovet kommer också låneavtalets klausuler att variera. Med utgångspunkt i ett större lån för ett företagsförvärv kan som exempel nämnas följande punkter:

• Inledande förutsättningar: Ofta talar man om så kallade ”term sheets”. Här dras ramarna för lånet upp och parterna får en utgångspunkt för sina vidare förhandlingar.

• Återbetalningsperioden: Avbetalningen av större lån löper inte sällan över flera år. Man kan tänka sig en löptid på upp till tio år för vissa lån. Återbetalningen kan ske genom amorteringar, alltså avbetalningar vid vissa bestämda tillfällen, men det är också tänkbart att endast hela skulden återbetalas vid löptidens slut. Så skulle exempelvis kunna vara fallet om en investerare köper ett företag med planen att sälja det inom tre år. Lånet som använts för att förvärva lånet kommer då att återbetalas vid avyttringen.

• Parterna: Lån av den art och storlek som avhandlas här är ibland för stora för en enskild bank. Då är det fullt tänkbart att flera banker går ihop i ett såkallat syndikat och lånar ut medlen tillsammans.

• Lånekostnader: Lån i den storleksordning som avhandlas här är ofta så stora att bankerna kanske själva blir tvungna att låna för att kunna låna ut medel till gäldenären. Således kommer en del av lånekostnadern vara knutna till den ränta som banken själv kan låna till, exempelvis STIBOR (Stockholm Interbank Offered Rate) eller EURIBOR (Euro Interbank Offered Rate), en referensränta som är genomsnittet av de räntor bankerna kräver för att låna ut till varandra. Förutom detta kommer gäldenären förstås också att behöva betala ett tillägg samt eventuella fasta avgifter för lånet.

• Omständigheter efter låneavtalets ingående: När låneavtalet har ingått krävs fortfarande att en mängd faktorer uppfylls för att pengarna verkligen skall ges ut till låntagaren. Dessa kallas vanligen ”conditions precedent” och kan bland annat innehålla utlåtanden från juridiska rådgivare och styrelseprotokoll genom vilka låntagande bolags styrelse godkänner att företaget ingår låneavtalet.

• Omständigheter efter utbetalning: Parternas interaktion fortsätter även efter utbetalningen. Låntagaren måste fortsätta uppfylla de krav som ställts i avtalet och riskerar annars att få betala tillbaka lånet i förtid. Det kan röra sig om finansiella krav som fortlöpande måste uppfyllas eller skyldighet att inte ingå nya låneavtal med andra borgenärer.

Denna uppräkning avser inte att vara uttömmande. Många överväganden aktualiseras vid stora låneavtal och processen är inte sällan lång.

Bläddra bland juridiska artiklar