Det finns en mängd konsumentlagar som berör specifika situationer, som till exempel köp av varor eller tjänster. Det finns dock även konsumentlagstiftning som är mer generellt hållen och alltså omfattar fler situationer. Oavsett vilken sorts reglering det gäller, så har i princip all konsumentlagstiftning gemensamt att den syftar till att skydda konsumenter på olika sätt. Nedan kommer regler rörande prisinformation till konsumenter att behandlas; dessa regler gäller generellt på konsumentområdet, men det kan alltså finnas andra specialregler som gäller i vissa särskilda fall.
Lagstiftningens tillämpningsområde
När aktualiseras då reglerna rörande prisinformation till konsumenter? Som grundprincip stadgas att lagstiftningen har som syfte att främja god prisinformation till konsumenter och den gäller därmed för näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller produkter till konsumenter. Ett viktigt undantag, då prisinformationsregleringen av naturliga skäl inte är tillämplig, är då föremål säljs på auktion eller liknande. En konsument definieras som en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet; alltså räknas i allmänhet en privatperson som agerar främst i egenskap av privatperson som just en konsument. Som näringsidkare räknas en fysisk eller juridisk person som handlar för ändamål som har samband med den egna näringsverksamheten. Inom denna definition omfattas bland annat personer som driver egna företag, men även anställda som agerar på uppdrag av det företag de är anställda av; till exempel en butiksanställd som arbetar i kassan. Benämningen produkter innefattar som grundregel såväl varor som tjänster.
När skall prisinformation lämnas och hur skall prisinformationen vara utformad?
Prisinformation skall, som huvudregel, lämnas när en näringsidkare tillhandahåller bestämda produkter åt konsumenter. Prisinformationen för varor skall i allmänhet bestå av uppgifter om varans pris samt jämförpris. Som pris räknas det slutliga priset för en bestämd produkt eller en bestämd enhet (exempelvis kilogram, liter, etcetera) av en produkt. Priset skall anges i kronor och skall även inkludera mervärdesskatt (moms) och andra eventuella skatter. Begreppet jämförpris omfattar det slutliga priset för en produkt per kilogram, liter, meter eller annat lämpligt mått för produkten. Också jämförpriset skall anges i kronor och skall inkludera mervärdesskatt med mera. Syftet med att jämförpris skall anges är framförallt att det skall bli lättare för konsumenterna att till exempel kunna jämföra priset hos olika varor. En producent av en specifik vara kanske väljer att paketera sina varor i förpackningar av en viss storlek, medan en annan producent av samma vara väljer förpackningar som har en annan storlek; trots detta skall då konsumenterna enkelt kunna jämföra de båda producenternas varor genom att jämförpriset (pris per kilogram, eller vad det nu är frågan om) finns utsatt.
Att lägga märke till är att för andra produkter än varor behöver, som grundregel, endast information om produktens pris anges, att ange jämförpris är i dessa fall oftast inte nödvändigt. Detta beror bland annat på praktiska svårigheter det kan av naturliga skäl vara komplicerat att ange ett jämförpris för exempelvis en tjänst. I vissa fall kan det, beroende på produktens egenskaper, vara svårt att överhuvudtaget ange ett fast pris. I en sådan situation skall istället grunderna för hur priset bestäms anges. Alla sorters prisinformation skall vara korrekt och tydlig samt skall lämnas på ett sådant sätt att det klart framgår för konsumenten vilken produkt som information avser. För det fall att det, utöver det vanliga priset, kan tillkomma avgifter eller andra kostnader skall detta anges särskilt. Som grundregel skall prisinformationen lämnas skriftligen.
Om en näringsidkare åsidosätter sina skyldigheter att lämna prisinformation, så kan det bland annat leda till att näringsidkaren förbjuds att utöva sin verksamhet på det olämpliga sättet eller åläggs att lämna den saknade prisinformationen förbud och ålägganden kan även kombineras med vite. Näringsidkaren kan också komma att bli skyldig att betala skadestånd. Slutligen kan nämnas att man som näringsidkare kan vara skyldig att lämna viss prisinformation inte enbart i samband med att produkter faktiskt tillhandahålls till konsumenter, utan även i samband med marknadsföring.