Krav på avsiktsförklaringens innehåll och på avtalsparterna


Den vanliga modellen för avtalsingående inom svensk avtalsrätt är anbuds- och acceptmodellen. Detta innebär att en avtalspart lämnar ett anbud som sedan accepteras för att ingå avtal. När en anbudsgivare har lämnat ett anbud är anbudsgivaren bunden av anbudet under en viss tid, denna tid kallas för acceptfrist. Anledningen till att det är så är att acceptanten, d.v.s. den som mottar anbudet, skall få en möjlighet att betänka anbudet och huruvida acceptanten vill ingå avtal eller inte. Dock är det inte alla utfästelser och viljeförklaringar som räknas som ett anbud. För att viljeförklaringen skall anses vara ett bindande anbud ställs vissa krav.

Krav på viljeförklaringens innehåll

För att en viljeförklaring skall anses vara ett anbud krävs att den har ett visst innehåll. Först och främst måste det framgå att viljeförklaringen kommer från en viss anbudsgivare. Dessutom måste det framgå att viljeförklaringen riktar sig till en viss mottagare alternativt en klart avgränsad krets av mottagare. I annat fall räknas viljeförklaringen inte som ett anbud utan som utbud, vilket innebär en uppmaning att komma med anbud istället. I sådana fall är den som har lämnat viljeförklaringen inte bunden av denna. Vidare måste viljeförklaringen innebära någotn slags föreskrift, till exempel ett löfte, en uppmaning eller någon annan sorts förfogande. Detta uttrycks genom att anbudet innehåller formuleringar som att part ”utfäster sig att göra något”, ”överlåter”, ”säljer”, ”köper” osv. Dessutom måste övriga behövliga omständigheter läggas till. För att anbudet skall bli bindande måste det innehålla en förpliktelse som kan utkrävas i domstol, d.v.s. att man kan tvinga fram fullgörelse. Vidare ställs vissa krav på viljeförklaringens innehåll och precision. Om det inte skulle framgå vilken sorts avtal som åsyftas med viljeförklaringen kan viljeförklaringen inte ses som ett bindande anbud. Om någon till exempel säger ”du kan få köpa en bil” är detta inte att betrakta som ett bindande anbud eftersom det varken framgår vad bilen skall ha för pris eller vilken bil avtalet skulle gälla. Vidare kan ibland formkrav som uppställs i lag hindra att anbudsgivaren blir bunden av avtalet. Detta gäller till exempel vid fastighetsköp och gåvoavtal. I dessa fall uppkommer bundenhet först i och med att formkraven för avtalet uppfylls och detta gäller för båda parter.

Krav på parterna

De mest grundläggande kraven på avtalsparterna är att de båda är rättssubjekt och har rättshandlingsförmåga. När det gäller rättssubjekt kan sägas att alla fysiska och juridiska personer är rättssubjekt. Detta innebär att man kan få rättigheter och skyldigheter. Dock krävs, för möjlighet att själv ingå avtal, att man har rättshandlingsförmåga. Det är nämligen bara den som har rättshandlingsförmåga som kan ingå avtal på egen hand. När det gäller juridiska personer tillkommer rättshandlingsförmågan några personer som har behörighet att representera bolaget, eller företaget. Då det gäller fysiska personer är det första och mest grundläggande kravet att personen är myndig, d.v.s. har fyllt 18 år. Dock finns vissa undantag härifrån. Bland annat gäller att om förmyndaren kan samtycka till att den som är omyndig ingår avtal. Förmyndare är i regel personens föräldrar eller annan vårdnadshavare. Dessutom kan en omyndig som har ett eget hushåll ingå de avtal som krävs för att sköta hushållet. Vidare kan en omyndig ingå avtal i egenskap av fullmäktig. Detta innebär att den omyndige handlar för någon annans räkning. När någon har svårt att själv tillvarata sin rätt på grund av psykisk sjukdom, annan sjukdom eller dylikt kan en god man förordnas av rätten. Den gode mannen kan, med samtycke av personen i fråga, ingå avtal för dennes räkning inom ramen för sitt uppdrag. Vidare kan en förvaltare förordnas för en person som behöver mer hjälp och stöd. När en förvaltare har förordnats har denne ensam rättshandlingsförmåga inom förvaltaruppdragets område. Slutligen kan bristande behörighet leda till att ett anbud inte är att anse som bindande. Detta är exempelvis fallet då en fullmäktig agerar utanför sitt fullmäktiguppdrag.

Bläddra bland juridiska artiklar