Tandvårdens mål är att vården ska vara lättillgänglig och kunna erhållas av alla på lika villkor och att vården ska hålla en hög kvalitet med betoning på förebyggande åtgärder och god tand- och munhälsa. Vården ska ges i samråd med patienten och med respekt för dennes integritet. Patienten ska informeras om sin tandhälsa och möjliga behandlingar och hur dessa går till och vad de kostar, för att själv kunna fatta beslut. Landstingen och vårdgivarna har ett övergripande kvalitetssäkrings- och patientsäkerhetsansvar som är uppbyggt på samma sätt som det inom hälso- och sjukvården.
Klagomål
Även kanalerna för behandling av patienters klagomål och ersättningsanspråk på grund av skador som orsakats av vården (vårdskador) är ungefär desamma som inom hälso- och sjukvården. För närmare information hänvisas därför till artikeln Kvalitet i hälso- och sjukvården, i det följande behandlas istället det i reglerna som är särskilt för tandvården.
Har vården utförts av privattandläkare finns det särskilda instanser dit man kan vända sig med klagomål, framförallt Privattandläkarnas förtroendenämnder som hanterar klagomål förutsatt att den aktuella vårdgivaren är medlem i förbundet Privattandläkarna. Eftersom förbundet är en privat organisation kan de inte bedriva myndighetsutövning, de kan alltså inte återkalla legitimation, utfärda prövotid m.m. utan istället utfärdar man rekommendationer som bör följas, med uteslutning ur Privattandläkarna som påtryckande sanktion. I vissa fall kan patienter även vända sig till patientnämnden, som annars ingår i landstingets organisation, exempelvis om vården ges av privattandläkaren på basis av en överenskommelse med landstinget eller landstinget annars finansierar vården.
Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet
Klagomål kan också rapporteras direkt till Socialstyrelsen, som är tillsynsmyndighet över all tandvård som bedrivs i Sverige, i både offentlig och privat drift. Det räcker att anmäla specifika incidenter utan att ange någon särskild person som ansvarig, exempelvis om misstaget beror på att något instrument eller maskin inte fungerat eller om det är oklart vem som orsakat misstaget.
Liksom inom hälso- och sjukvården kan Socialstyrelsen föreskriva sanktioner som återkallande av legitimation, utfärdande av prövotid och begränsning i förskrivningsrätten. Lex Maria, självrapporteringsplikten för vårdgivare vid vårdskador och missförhållanden, gäller också den både inom hälso- och sjukvården och tandvården. Detsamma gäller personalens anmälningsplikt till socialnämnden vid misstanke om att barn far illa.
Ekonomisk ersättning
Liksom inom hälso- och sjukvården kan patienten få ersättning för skador till följd av vården via patientförsäkringen, som alla vårdgivare är skyldig att teckna. Patienten kan sedan vända sig direkt till den patientförsäkring som är aktuell. Patienter inom folktandvården vänder sig till Patientförsäkringen LÖF och patienter inom privattandvården hänvisas till rätt försäkringsbolag av föreningen Privattandläkarna eller Patientförsäkringsföreningen. Bedömningen av vad som är en godkänd vårdskada görs dock mot bakgrund av principerna inom tandvården, exempelvis kopplas vårdskadebegreppet mer samman med att patienten drabbats av någon form av nedsatt funktion som svårighet att tugga, tandlossning och liknande eller det sker klara fel i behandlingen. Ersättning på grund av kosmetiska problem eller problem som är vanliga och svåra att undvika (exempelvis att lagningar lossnar) beviljas i princip inte.