Då en myndighetsperson kan anses vara jävig, så skall denne inte få handlägga ärendet i fråga. I den mån detta är aktuellt, så skall situationen bedömas och visar det sig förekomma jäv skall myndigheten lösa problemet på ett effektivt sätt. Självfallet finns det situationer där jäv kan förekomma i ganska omfattande mån vid myndighetsutövningen. Att detta inte direkt avbryts eller förändras är på grund av att lagen i sig tillåter ett visst mått av jäv. Mer konkret innebär detta att i den mån en myndighetsperson kan anses jävig, så kanske detta inte påverkar handläggningen i sig. Därav påverkas bedömningen i förhållande till om denna jävighet saknar betydelse för ärendehanteringen eller ej. Frågan om opartiskhet är alltså av yttersta vikt, förutom då detta helt uppenbarligen saknas betydelse för handläggningen av ärendet.
Den som är jävig får alltså inte handlägga ärendet i fråga, han får dock vidta åtgärder som inte någon annan kan vidta utan att det skulle medföra olägligt uppskov. Detta innebär att myndighetspersonen får hantera vissa frågor samt sköta viss administration i relation till ärendet även om denne är jävig. Detta görs så att en individ slipper vänta oskäligt länge på att ärendet hanteras, men skall i regel inte alls handla om något som kan tänkas påverka ärendets utgång. Individen i sig skall informeras om detta, att en ny person tillsatts dennes ärende och varför detta skett.
Om en person känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot denne, så skall personen självmant informera myndigheten om detta. Med detta sagt är det självfallet myndighetens ansvar att se till så att jäv inte förekommer - det innebär dock att privatpersoner måste till viss del även informera myndigheten om omständigheter som rör fallet. Kort kan detta förklaras med att en privatperson inte får undanhålla vetskapen om att en myndighetsperson kan vara jävig mot denne, för att exempelvis utnyttja denne information i ett senare skede. Dock gäller detsamma för myndigheten, om en myndighetsperson är medveten om en omständighet som kan tänkas göra denne jävig så skall han självmant ge detta till känna.
Om frågan om jäv uppkommer, antingen självmant från myndighetspersonens sida eller via information från privatpersonen, så ställs krav på att myndigheten hanterar detta snabbt samtidigt som fokus fortsätter ligga på ärendet i sig. Har ingen trätt in i myndighetspersonens ställe, så skall myndigheten besluta i frågan om jäv och detta skall skötas snabbt och effektivt. Den som jävsfrågan gäller (myndighetspersonen) får delta i prövningen om jäv förekommer i ärendet endast om myndigheten inte kan hantera sitt arbete utan denne (d.v.s. om myndigheten inte är beslutför utan myndighetspersonens närvarande). Ovanstående gäller dock i samband med att myndigheten inte kan tillkalla en ersättare utan olägligt uppskov. Jäv hålls alltså alltid i förhållande till själva ärendet och fokus ligger på att ärendet i sig hanteras effektivt och korrekt, utan oskäliga fördröjningar. Därmed kan det tyckas förekomma jäv även om detta inte får vara fallet, enbart till viss del och för att ärendehanteringen inte skall vara lidande. Ett beslut i en jävsfråga får överklagas, dock enbart i samband med överklagandet av det beslut där myndigheten avgjort ärendet.