En förutsättning för att demokratin skall anses stå på en god grund och för att rättsstaten skall fungera är att den styrande makten kan hållas ansvarig för sina beslut. Myndighetsbeslut skall tas i enlighet med lag. De offentliga organen skall agera korrekt och inte låta sina beslut genomsyras av personliga intressen eller åsikter. Jäv inom offentlig förvaltning är ett otroligt hot mot demokrati och lagarna är uppbyggda kring tanken att förhindra detta och myndigheters korruption. Det är förstås även av vikt att rättsväsendet fungerar oklanderligt och att alla är garanterade en rättssäker prövning. Rättsprövningen skall ske i enlighet med lag och domarens personliga intressen får inte styra prövningens utgång. Jäv kan till och med hindra en domare från att få döma i en viss rättegång, på grund av dennes personliga intressen eller tidigare åtaganden. Detta var tydligt under exempelvis den så kallade Piratebay-rättegången, där risken för jävighet diskuterades och ändringar fick göras.
En rättssäker prövning samt myndighetsbeslut tagna i enlighet med lag och rätt är av absolut vikt, eftersom processen och den offentliga förvaltningen baserar sig på principer om att individens rättigheter skall skyddas. Jävighet leder till risken att individens sak inte prövas korrekt det kan handla om ett myndighetsbeslut (alla har erfarenhet av kontakt med myndighetspersoner) eller en rättegång. Om möjligheten till jävighet finns inom den offentliga förvaltningen, så är detta ett direkt hot mot demokratin. Brottsbalken är uppbyggd kring straffskalan för olika typer av brott, däribland har man straffstadgat vissa typer av mutbrott. Regeringsformen diskuterar givetvis objektivitetsprincipen, som förklarar sig själv; att den offentliga makten skall vara objektiv i sitt beslutsfattande, likaså myndigheter i deras ärendehantering. Offentlig upphandling är ett koncept som genomsyrar hur myndigheter ser till statens utveckling; att till viss del tillåta företag att hantera och sköta vissa delar av infrastrukturens uppbyggande och förvaltning. Denna offentliga upphandling styrs dock av lagar som starkt hindrar myndighetspersoner från att ha bisysslor eller annat arbete som kan antas hindra att de tar korrekta och rättvisa beslut, exempelvis att en myndighetsperson inte även får sitta i styrelsen för ett företag som lagt bud på att bygga en vägsträcka.
Om det kan antas att en myndighetsperson har ett eget intresse i vissa beslutstaganden, att denne inte agerar i enlighet med individens eller statens bästa eller att besluten på annat sätt genomsyras av en viss opartiskhet, så tas beslut om jäv och då får myndighetspersonen ifråga i regel inte hantera det aktuella ärendet. Dessa regler kring jäv i offentlig förvaltning begränsas dock enbart till den som tar beslut i frågan. Det kan vara svårt att begränsa jävigheten till absolut noll, därav har fokus lagts på att beslutsfattaren inte får anses vara jävig. Är det dock så att det kan antas att denne kan påverkas av personal inom samma avdelning exempelvis, så ändras självklart situationen. Reglerna kring jäv är uppbyggda kring att hindra opartiskhet och ett godtyckligt beslutsfattande. Därav är det individens bästa som sätts först och finns det fara för jäv så får processen, som nämnts ovan, gå till en annan myndighetsperson som kan anses ta beslut utan att vara jävig.
Jävigheten inom offentlig förvaltning är som sagt svår att begränsa till absolut noll, dock är det grundlagsstadgat (inom regeringsformen och dess legalitetsprincip) att all offentlig makt skall utövas i enlighet med lagen. Detta innebär att myndighetspersoner måste begränsa sitt beslutsfattande till att hanteras i enlighet med vad lagen föreskriver. Detta i sig betyder att det är svårt för myndighetspersonen att fatta beslut av egenintresse.