I Sverige är huvudregeln att en anställning gäller tillsvidare, att det alltså rör sig om en så kallad tillsvidareanställning (fast anställning). Under vissa omständigheter tillåter lagstiftningen emellertid också olika sorters tidsbegränsade anställningar exempelvis provanställningar, vikariat, säsongsarbete och dylikt. Enligt sedvana på arbetsmarknaden har dock i praktiken även andra former av anställning kommit att tillåtas i viss mån ett viktigt sådant exempel är timanställning. Detta koncept skall kortfattat diskuteras nedan. Slutligen kommer dessutom en kort introduktion till begreppen heltidsanställning respektive deltidsanställning ges.
För ett något mer konkret exempel på vad begreppet timanställning kan innebära: Sven är timanställd av företaget Andersson. Sven har inget fast schema och är inte garanterad att jobba ett visst antal timmar per vecka. Andersson ringer till Sven och ber honom arbeta när det behövs personal som kan jobba extra, eller om någon i den ordinarie personalen skulle råka vara frånvarande av någon anledning. Det kan röra sig om att Sven arbetar en hel arbetsdag i sträck, eller bara några timmar i taget. Ofta behöver Sven därmed komma till arbetet med kort varsel. Ibland avtalar dock Sven och Andersson i förväg om att Sven skall arbeta vissa dagar. När samt hur mycket Sven egentligen kommer att arbeta med anledning av timanställningen kan alltså komma att variera mycket över tid. Åtminstone så länge inte Svens arbetstid planerats i förväg, är Sven i allmänhet inte tvungen att arbeta när Andersson begär det; ringer Andersson på morgonen och säger kom hit och arbeta i eftermiddag så är Sven typiskt sett inte förpliktad att faktiskt göra det, utan kan i de flesta fall välja att tacka nej om han vill.
Koncist kan man säga att en timanställning typiskt sett föreligger när en arbetstagare och en arbetsgivare avtalat om att arbetsgivaren skall utföra ett visst arbete åt arbetsgivaren, men i allmänhet inte under en helt i förväg bestämd omfattning eller arbetstid avtalet är ofta väldigt luddigt och otydligt definierat, framförallt vad gäller tidsbegränsningar och sysselsättningsgrad. Ofta har en timanställning karaktären av ett vikariat vid behov, så att säga. Många gånger avtalas att arbete av typen extraarbete eller feriearbete skall ske i form av timanställning. Det saknas som sagt i princip helt lagstiftning rörande konceptet timanställning, som alltså officiellt inte är en egen sorts, riktig anställningsform. I vissa fall tas detta begrepp dock upp specifikt i kollektivavtal och regleras till viss del därigenom. Det förekommer även en del rättspraxis på området. På grund av den något vaga definitionen av vad en timanställning egentligen innebär, så har det emellanåt debatterats huruvida timanställning formellt skall anses utgöra en tillsvidareanställning eller en visstidsanställning. Denna fråga kompliceras av det faktum att en timanställning i princip kan pågå under hur lång eller hur kort tid som helst; det kan röra sig om några timmar under en enstaka vecka, eller snarare om en heltidstjänst under flera år. Med anledning härav får man vid en eventuell tvist rörande anställningens formellt korrekta beteckning ofta ta hänsyn till situationen i det specifika fallet; rör det sig om en mer kortvarig, vikariatliknande tjänst så anses det antagligen som en tidsbegränsad anställning, medan det nog snarare anses som en tillsvidareanställning om anställningen är av en mer omfattande, långvarig karaktär. Det finns även lagstiftning som säger att om en arbetstagare under en femårsperiod varit anställd hos arbetsgivaren antingen i så kallad allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år, eller som vikarie i sammanlagt mer än två år, så övergår anställningen automatiskt till en tillsvidareanställning. Oavsett om man menar att en timanställning utgör en egen sorts anställningsform och inte borde kunna omfattas av denna regel, så är det sannolikt att en långvarig timanställning kommer att anses övergå i tillsvidareanställning när de nämnda tidsfristerna har passerats.
I dagligt tal pratar man ofta om begreppen heltids- och deltidsanställning som om de utgjorde egna anställningsformer. Ur ett arbetsrättsligt perspektiv är det emellertid inte helt korrekt. Man kan vara tillsvidareanställd och arbeta heltid eller deltid, men man kan även ha en tidsbegränsad anställning och då arbeta heltid eller deltid. Heltid respektive deltid definierar helt enkelt hur hög sysselsättningsgrad den aktuella tjänsten har, inte själva dess anställningsform. Som huvudregel är den ordinarie arbetstiden för en heltidstjänst 40 timmar per arbetsvecka, men undantag kan göras från denna regel exempelvis genom bestämmelser i kollektivavtal. En deltidstjänst kan till exempel vara på 50 % av en normal heltidstjänst och består då typiskt sett av 20 arbetstimmar per vecka. Slutligen kan nämnas att det finns ett förbud mot att diskriminera deltidsanställd personal; en deltidsanställd arbetstagare har rätt till lika förmånliga löne- och anställningsvillkor som en heltidsanställd arbetstagare. Som exempel; om en heltidsanställd arbetstagare har en lön på 200 kr. per timma, så är det i allmänhet inte godtagbart att en deltidsanställd arbetstagare i samma tjänst och med motsvarande kvalifikationer endast har en lön på 150 kr. i timmen.