I Sverige kan man inte längre bli omyndigförklarad så som skedde innan; detta upphörde att tillämpas 1989. Istället införde man godmanskap och förvaltare som alternativ för de personer som har svårt att klara sig själva. Oavsett om man har en god man eller en förvaltare, så har man alltid kvar sin rösträtt och man är inte omyndig om man har fyllt 18 år.
En förvaltare kan utses när det inte längre räcker med en god man som hjälp och stöd för den enskilde. Man skall dock vara restriktiv när man förordnar förvaltare och det får endast ske om det inte är tillräckligt med enbart en god man och hjälpbehovet är så omfattande att man kan anse att det är motiverat med en så inskränkande åtgärd som förvaltarskap. Som grund för ett förvaltarskap, skall det finnas ett läkarintyg eller en likvärdig utredning som slår fast att personen inte är kapabel att själv tillvarata sina egna intressen. Om det finns en sådan situation, så kan man ansöka om en förvaltare hos tingsrätten eller kommunens överförmyndarenhet. Det är också tingsrätten som fattar beslut om när ett förvaltarskap skall upphöra. Man måste utse en förvaltare samtidigt som man fattar beslutet om att någon behöver en förvaltare.
Den som blir tilldelad en förvaltare kan vara en person som lider av en utvecklingsstörning, en svår psykisk sjukdom eller en åldersrelaterad psykisk sjukdom som gör att man inte längre själv kan ansvara för sin person och sina handlingar. Det kan i vissa fall även behövas förvaltare vid grava former av missbruk.
Den som får en förvaltare kallas huvudman, men till skillnad från en huvudman med en god man så kan huvudmannen inte själv alltid bestämma. Förvaltaren får inom sitt förordnande själv fatta beslut och ingå avtal för sin huvudmans räkning. Huvudmannens rättshandlingsförmåga är inskränkt. Det som binder en förvaltare är det förordnande som anger vilka uppgifter som förvaltaren har. Detta förordnande anger ramarna för vad en förvaltare får göra åt sin huvudman. Detta förordnande skall utgå ifrån huvudmannens behov och önskemål. En förvaltare kan bevaka rättigheter, förvalta egendom och sörja för person. Att bevaka rättigheter kan innebära att hjälpa till att ansöka om bostadsbidrag, överklaga beslut eller på annat sätt sköta kontakter med myndigheter. Att förvalta egendom kan innebära att man tar hand om ekonomin; man sköter räkningar och annat praktiskt och man får också bevaka egendomar och värdehandlingar.
Att sörja för någons person kan vara sådana uppgifter som att hålla kontakten med sin huvudman, att kanske besöka honom eller henne eller tala i telefon. Man kan också behöva hjälpa till med att få någon som kan följa med till läkaren eller tandläkaren. Man behöver däremot inte själv hjälpa till med inköp av mat eller liknande eller själv följa med till läkaren om man inte vill. En förvaltare kan få ett eller flera av dessa områden som sitt förordnande.
En huvudman kan dock alltid själv råda över de pengar som han eller hon själv tjänar, efter att till exempel hyra är betald. En huvudman får också ingå avtal om anställning. I övriga ärenden få huvudmannen be om sin förvaltares samtycke innan han eller hon fattar några beslut om sådant som förvaltaren är ansvarig för. Det kan vara beslut om fastigheter eller andra större tillgångar som förvaltaren skall bevaka och då krävs det att förvaltaren godkänner alla förändringar i dessa förhållanden.
En förvaltare skall vara en erfaren person, som är rättrådig och har en ordnad ekonomi. Man skall också ha tid över för uppdraget och man skall ha personlig lämplighet. Det kan vara en man eller kvinna som är över 18 år och som själv inte står under förvaltarskap. Ett arvode som bestäms av överförmyndarenheten eller tingsrätten utgår.