Både privata försvarare, som har utsetts av den misstänkte själv, och offentliga försvarare, som har utsetts av en domstol, har samma uppgifter. En försvarares främsta uppgift är nämligen att tillvarata den misstänktes rätt och att arbeta för att alla relevanta omständigheter läggs fram inför domstolen så att fallet kan bedömas på ett riktigt sätt. Detta gäller dock inte bara under själva rättegången. Försvararen ska även vara verksam under tiden före rättegången och då främst under förundersökningen.
Det är möjligt att göra en uppdelning av försvararens uppgifter i två olika kategorier. Den första kategorin av uppgifter kan kallas för formella uppgifter. Dessa uppgifter innebär att försvararen ska se till att allting går rätt till under förundersökningen och rättegången. Här kan det bland annat handla om att försvararen ska se till att den misstänkte behandlas på ett korrekt sätt och att åklagaren under rättegången inte ställer otillåtna frågor till vittnen.
Den andra kategorin av uppgifter som en försvarare har kan kallas materiella uppgifter. De materiella uppgifterna är de uppgifter som en försvarare har som inte handlar om att se till att reglerna om hur en förundersökning ska bedrivas och hur en rättgång ska gå till följs. Försvararens materiella uppgifter är alltså det som kan kallas för det egentliga försvaret. Till de materiella uppgifterna hör följaktligen till exempel att försvararen ska försöka slå hål på åklagarens bevisning, så att den misstänkte inte kan dömas till ansvar för brott.
En försvarare ska alltid sätta den misstänktes intressen i första rummet. Detta innebär att försvararen ska göra sitt bästa för att hitta omständigheter och bevis som talar emot att det är den misstänkte som begått det aktuella brottet. Försvararen måste också bete sig på ett sådant sätt att han får den misstänktes förtroende. Försvararen bör därför inte pressa den misstänkte för att få den misstänkte att tala sanning eller själv fundera på om den misstänkte har begått brottet eller inte, utan ska alltid utgå ifrån att den misstänkte är oskyldig. Om den misstänkte erkänner för försvararen att han eller hon har begått ett brott får försvararen inte säga detta till åklagaren eller till domstolen, eftersom försvararen har tystnadsplikt. Frågan om försvararen även efter att han eller hon fått veta att den misstänkte är skyldig till brottet ska fortsätta sitt uppdrag som försvarare finns inget självklart svar på, utan det är upp till varje försvarare själv att avgöra om han eller hon även i fortsättningen kan göra ett bra jobb. Försvararen måste dock hela tiden även tänka på att han eller hon har en så kallad sanningsplikt, som inntebär att han eller hon inte får lämna osanna uppgifter till åklagaren eller rätten.
En försvarare har rätt att göra de så kallade framställningar inför rätten som han eller hon anser vara nödvändiga för att tillvarata den misstänktes rätt. Detta gäller både under förundersökningen och under själva rättegången. Här kan det handla om att försvararen till exempel ber domstolen att ta in kompletterande material eller själv lämnar in material som kompletterar utredningen mot den misstänkte. Försvarare har inte rätt att själv överklaga en dom till hovrätt (eller Högsta domstolen), men om han eller hon har fått fullmakt från den misstänkte att göra ett överklagande är det klart att försvararen får överklaga en dom.
Avslutningsvis ska något kort om försvararens rätt att besöka en häktad sägas. Om en person som misstänks för brott har blivit häktad eller anhållen har försvararen rätt att hälsa på honom eller henne i häktet. Är försvararen utsedd av domstol (och alltså en så kallad offentlig försvarare) har försvararen rätt att träffa den misstänkte i enrum, utan att någon från häktet finns med. Är det fråga om en så kallad privat försvarare har försvararen och den misstänkte bara rätt att träffas i enrum om förundersökningsledaren eller åklagaren tillåter det. Om förundersökningsledaren eller åklagaren inte tillåter att den misstänkte och hans försvarare träffas i enrum kan försvararen vända sig till domstol och be om att få träffa den misstänkte i enrum. Domstolen ska bevilja en sådan begäran, under förutsättning att domstolen inte finner att ett sådant möte i enrum äventyrar utredningen i målet.