Genom bestämmelser i medbestämmandelagen regleras en arbetsgivares förhandlingsskyldighet gentemot arbetstagarorganisationer som denne har slutit kollektivavtal med. Bestämmelserna täcker i princip alla beslut i en arbetsgivares verksamhet, vilket innebär att förhandlingsrätten för avtalsslutande organisationer är relativt omfattande.
För vissa typer av beslut är en arbetsgivare skyldig att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationer. För andra beslut behöver arbetsgivaren endast förhandla för det fall att arbetsgivarorganisationen kräver det. De fall där arbetsgivaren är skyldig att ta initiativ till förhandling rör främst beslut som antingen innebär en viktigare förändring av verksamheten eller en viktigare förändring av de anställdas arbets- eller anställningsförhållande. Dessa typer av frågor brukar kategoriseras som verksamhetsrelaterade eller arbetstagarrelaterade.
Till de verksamhetsrelaterade frågorna tillhör alla frågor som rör arbetsgivarens verksamhet i stort och som därför är av betydelse för arbetstagarna. Begreppet verksamhet är inskränkt till att endast omfatta den lokala arbetsplatsen och inte arbetsgivarens verksamhet i stort. Arbetstagarrelaterade frågor omfattar beslut av mer individuell karaktär. Sådana beslut saknar oftast betydelse för verksamheten i stort. Egentligen spelar det ingen roll till vilken kategori en fråga hänförs, eftersom arbetsgivaren är förhandlingsskyldig oavsett. För verksamhetsrelaterade frågor är arbetsgivaren förhandlingsskyldig gentemot alla kollektivavtalsbärande organisationer. Vid arbetstagarfallet är arbetsgivaren endast förhandlingsskyldig mot den eller de organisationer vars medlemmar berörs.
Ett centralt begrepp i dessa regler är begreppet viktigare förändring. Vad som avses med viktigare förändring bedöms ofta från fall till fall. En tumregel brukar emellertid vara att förhandlingsskyldigheten ska omfatta alla frågor i en arbetsgivares verksamhet som har den omfattningen och innebörden för arbetstagarna, att man typiskt sett bör räkna med att en facklig organisation vill få tillfälle till förhandling. Vad som är en fråga som en facklig organisation typiskt sett vill förhandla om skall avgöras genom en objektiv bedömning. Det ska alltså inte vara avgörande att en facklig organisation i ett specifikt fall velat förhandla i frågan, utan bedömningen ska göras utifrån vad fackliga organisationer generellt brukar vilja förhandla om.
Tidpunkten för bedömning om huruvida ett beslut innebär en viktigare förändring och således ska medföra förhandlingsskyldighet ska avgöras i samband med att arbetsgivaren är i färd med att besluta. Det spelar ingen roll om det senare visar sig att beslutet inte får de tänkta konsekvenserna avseende förhandlingsskyldigheten.
De fall där arbetsgivaren endast är skyldig att förhandla efter begäran från en kollektivavtalsbärande organisation är i princip vidast tänkbara. Det kan röra sig om rena rutinbeslut i verksamheten. Förhandlingsskyldigheten gäller dock endast beträffande särskilda beslut och det innebär att en avtalsslutande organisation inte i förväg kan begära förhandling för samtliga frågor som kan tänkas uppkomma i verksamheten. Det är heller inte tänkt att bestämmelsen ska kunna utnyttjas på ett sätt så att en arbetstagarorganisation utan särskilt skäl ska kunna begära förhandling i vissa ständigt återkommande frågor.