Föreningsrätten sträcker sig långt tillbaka i tiden. I den så kallade decemberkompromissen infördes ett skydd för föreningsrätten efter krav från LO. En stor anledningen till att föreningsrättsskyddet blev reglerat har sin bakgrund i att det länge ansågs väldigt negativt, framförallt från arbetsgivarnas sida, att vara medlem i facket. Nu mera är verkligheten annorlunda, då fackföreningstillhörighet är vanligt och organisationsgraden är hög.
Föreningsrätten omfattar rätten att tillhöra, utnyttja medlemskapet i och verka för en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. Även rätten att verka för bildandet av arbetsgivar- eller arbetstagarorganisationer ingår. Vad gäller rätten att tillhöra en organisation, omfattas även rätten att inte tillhöra en organisation. Att utnyttja sitt medlemskap i en facklig organisation innebär att dra nytta av organisationen, exempelvis för rådgivning vid en uppkommen tvist med arbetsgivaren.
När skyddet för föreningsrätten reglerades hade lagstiftaren främst skyddet för arbetstagarna i åtanke, men även arbetsgivarnas föreningsrätt skyddas alltså. Tillfällena då en arbetstagare har möjlighet att kränka en arbetsgivares föreningsrätt är dock inte tillnärmelsevis lika frekvent förekommande som en arbetsgivares möjlighet att kränka en arbetstagares rätt. Föreningsrättsskyddet omfattar endast de som är anställda eller har anställda hos sig, det vill säga arbetstagare eller arbetsgivare. En följd av detta är att arbetssökande inte omfattas av föreningsrättsskyddet och således utgör det ingen föreningsrättskränkning från en arbetsgivare att välja bort arbetssökande med viss facklig tillhörighet.
För att en föreningsrättskränkning ska anses föreligga, krävs det att någon vidtar en åtgärd till skada för någon på den motsatta sidan för att denna utnyttjat sin föreningsrätt. Det krävs alltså att en arbetsgivare vidtagit en åtgärd mot en arbetstagare eller vice versa. En föreningsrättskränkning kan även föreligga i de fall en åtgärd, som är ägnad att förmå någon att avstå från att utnyttja sin föreningsrätt, förekommer. Nästan vilken handling som helst skulle kunna utgöra en föreningskränkande åtgärd. Det skall vara någon slags aktivitet som är någorlunda konkret, men även underlåtenhet att handla omfattas. Föreningsrättskränkande åtgärder kan även innefatta hot om straff eller löften om förmåner i syfte att exempelvis förmå en arbetstagare att handla på ett visst sätt.
Den som påstår sig blivit utsatt för en föreningsrättskränkande handling har enligt praxis bevisbördan för sitt påstående. Många gånger kan det utan svårighet bevisas att en viss handling har vidtagits av en part. Svårare är dock att bevisa att den handlande parten haft till syfte att kränka föreningsrätten, vilket är centralt i begreppet föreningsrättskränkning. Svårigheten att bevisa en parts syfte med en viss handling gör att det är relativt svårt att nå framgång i en process. Detta har resulterat i en regel som innebär att arbetstagarsidan endast behöver göra det sannolikt att en arbetsgivare haft för avsikt att vidta en föreningsrättskränkande åtgärd. För det fall att arbetstagarparten gör det sannolikt att en kränkande åtgärd företagits av arbetsgivarparten övergår bevisbördan på arbetsgivaren, som har att bevisa att denne inte haft något föreningsrättskränkande syfte med handlingen.
En rättshandling som bedöms vara föreningsrättskränkande är ogiltig. Konsekvensen av att en handling är ogiltig innebär att den helt saknar verkan. Vidare kan sanktioner förekomma i form av allmänt och i vissa fall ekonomiskt skadestånd. Både den enskilda arbetstagaren och dennes arbetstagarorganisation kan vara berättigade till skadestånd.