En definition av begreppet ett barn kan vara två personers avkomma. Denna betydelse använder man till exempel när man skall reda ut familjeband vid arvsfrågor eller liknande. Då är det oviktigt vilken ålder personen som man omnämner som barn har och man kan lika gärna mena en nyfödd bebis som en femtiotreåring med egna barn och kanske till och med barnbarn. Ofta när man hör ordet barn tänker man kanske mest på något litet och ofta värnlöst, men enligt den vedertagna definitionen är ett barn det samma som en människa i ålder mellan födsel till vuxen ålder. I lagens mening brukar man dock mena en person som är under arton år och som då också är omyndig, eftersom man klassas som vuxen först vid arton år. Denna ålder sammanfaller med myndighetsåldern i Sverige.
Vad har det för betydelse att definiera befolkningen i barn och vuxna? Det finns en rad olika tillfällen då man använder dessa uppdelningar. I juridiken gör man skillnad för att poängtera tillexempel ansvarsfrågor och liknande. Begreppet barn förekommer inom flera olika områden där man ansett det vara av vikt. I många fall är det sammankopplat med föräldraskap eller familjerelationer av någon form eller med det som lagstiftaren anser vara skyddsintressen, vilket innebär att man tycker att det är viktigt att skydda barn på grund av deras ålder och ibland även omognad. Det kan röra sådant som skolgång, arvsfrågor, äktenskap och skilsmässa. Man kan också se det inom brott- och strafflagstiftningen och andra allvarligare områden.
När man är yngre än arton år så står man i de allra flesta fall under sina föräldrars omvårdnad och ansvar. Man är omyndig och får till exempel, som huvudregel, inte ingå avtal på egen hand utan sina föräldrars eller vårdnadshavares medgivande. Om man ärver en större summa pengar så får man inte själv förvalta denna och man får heller inte rösta eller köpa tobak eller dricka alkohol på restaurang. Dessa regler kan, för ett barn, kännas tråkiga men har sitt ursprung i tanken om att skydda unga människor från att göra ogenomtänkta och ibland felaktiga val i livet. Man anser att det kan vara av godo att en äldre och mer erfaren person kan hjälpa till. Man skall däremot som vuxen alltid respektera barnet och ju äldre man blir, ju större vikt skall ens egna åsikter och vilja ha i ett beslut som påverkar den egna personen.
Det vanligaste är att man har sina föräldrar som vårdnadshavare. I de fall detta inte är möjligt så är man oavsett som barn i någons vårdnad. Det kan vara släktingar, eller andra lösningar så som familjehem eller liknande, som permanent eller tillfälligt får överta vårdnadsansvaret. Ett barn måste ha en vårdnadshavare fram till dess att man fyller arton år. Till denna regel finns bara några få undantag och det är till exempel om man fått lov att gifta sig innan man fyllt arton år, då räknas man som vuxen i lagens mening. Man kan också i vissa fall stå under bara en förälders vårdnad, även om man i Sverige försöker tillämpa en delad vårdnad i de flesta fallen eftersom man anser att ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Barn har oavsett detta alltid en vårdnadshavare och för den eller dessa personer som är vårdnadshavare gäller samma sak som för föräldrar; man har ansvaret för barnet. Detta ansvar omfattar såväl de emotionella behoven som de ekonomiska aspekterna. Det är faktiskt till och med inskrivet i lagen att alla barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Man har också slagit fast att alla barn har rätt att behandlas med respekt och aktning för sin person och att man inte får bli utsatt för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling. En viktig del av detta är också att man gör vårdnadshavaren ansvarig för det ett barn gör. Barn under femton år är inte straffmyndiga, men om det inträffar något allvarligt så måste någon kunna hållas ansvarig och det blir i dessa fall ibland föräldrarna. Detta gäller för de fall då det som barnet gjort har utgjort en fara för någon annan eller om det exempelvis har handlat om skadegörelser. Man skall som förälder hålla sitt barn under sådan uppsikt att barnen inte riskerar att skada någon eller något. Om man brister i sitt ansvar i denna del, så kan man som vuxen ställas till svars.
Som vårdnadshavare har man rätt att bestämma i frågor som rör barnet. Man har till och med i vissa fall en skyldighet att fatta vissa beslut, om barnet själv inte kan göra ett klokt och välgrundat beslut i viktiga frågor. Man skall dock alltid som vårdnadshavare ta hänsyn till barnets önskemål i den mån det går. Beslutet måste man fatta och det som är bäst för barnet i fråga skall vara vägledande. Ju äldre barnet är, ju mer skall dess åsikter få väga in i alla beslut som påverkar det. Det innebär dock inte att barnet får eller, ibland, ens kan bestämma själva.
Föräldrabalken är en lag som reglerar förhållandet mellan barn och föräldrar. Man kan säga att lagen anger ramarna för hur det skall vara i bästa fall samt anger riktlinjerna för vad man har för ansvarsområden. Om någon väljer att bryta mot dessa regler är det inte denna lag som man använder och åberopar, utan i så fall kan det behövas ingripanden av andra instanser och utnyttjande av andra lagar, såsom brottsbalken till exempel. Man har också gått igenom alla svenska lagar och ändrat vissa paragrafer för att dessa skall stämma överens med FN:s barnkonvention. Detta internationella dokument är viktigt för barn och föräldrar i hela världen och skall följas. Bland annat föreskriver konventionen att man alltid skall beakta vad som är bäst för barnet när man fattar beslut som berör barn. Man skall också se till att barnen skall få framföra sin egen talan om de är så pass mogna och medvetna att de kan göra en bedömning och uttrycka en önskan. Man får heller inte diskriminera barnen och alla barn har
rätt till sitt liv.