Europeiska revisionsrätten är den institution inom Europeiska unionen som har ansvaret för att granska unionens ekonomi. Revisionsrätten skapades genom ett fördrag 1975 men upprättades först två år senare. Medan de flesta andra institutioner har sitt säte i Bryssel, befinner sig revisionsrätten tillsammans med Europeiska unionens domstol istället i Luxembourg. I likhet med andra institutioner inom EU är revisionsrätten sammansatt av en ledamot från varje medlemsland. Dessa väljs av Europeiska unionens råd (som i huvudsak består av medlemsländernas ministrar) efter att Europaparlamentet har fått säga sitt. Ledamöternas mandatperiod löper på sex år; det finns dock en möjlighet till omval. Revisionsrätten leds av en ordförande som för närvarande (2012) kommer från Portugal och heter Vítor Manuel da Silva Caldeira.
Revisionsrättens primära uppgift är alltså att granska unionens ekonomi. Det är av yttersta vikt att granskningen görs på ett oberoende sätt. Ledamöterna får inte under några omständigheter ta emot instruktioner från medlemsländerna eller andra institutioner inom EU; arbetet skall genomföras oavhängigt. Granskningen som görs omfattar unionens inkomster och utgifter, däri inbegripet det stöd som unionen betalar ut. För att kunna genomföra sin granskning är revisionsrätten indelad i olika revisionsgrupper, som har till uppgift att kontrollera korrektheten och lagligheten av de dokument som hänför sig till unionens budget. Dessa revisionsgrupper utarbetar sedan utkast till den slutliga årliga rapporten som presenteras för Europaparlamentet. Årsrapporten presenteras i november och publiceras också i unionens officiella tidning. Rapporten är ett viktigt verktyg för Europaparlamentet, eftersom det bland annat är på basis av denna som Europeiska kommissionen beviljas eller nekas ansvarsfrihet. Det är med hjälp av denna rapport som parlamentet kan avgöra om kommissionen har förvaltat unionens pengar på ett korrekt sätt.
Vad kan revisionsrätten göra om den upptäcker felaktigheter och oegentligheter? Revisionsrätten har inte befogenhet att vidta några större åtgärder på den fronten. Om felet hänför sig till medlemsländernas egna organ och myndigheter så är det normalt upp till medlemslandet att agera. Europeiska kommissionen har dock en möjlighet att föra talan i domstol mot ett medlemsland som inte har handlat korrekt. Det skall dock påpekas att talan även kan föras då medlemslandet inte tillåter revisionsrätten att granska relevanta dokument. Det som revisionsrätten kan göra när den upptäcker felaktigheter är att anmäla dessa till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning som verkar under Kommissionen. Byrån förkortas ofta OLAF vilket är en förkortning på det franska namnet för byrån: Office Européen de Lutte Anti-Fraude.