Huvudregeln är att det krävs att tre lagfarna domare är närvarande vid huvudförhandlingen i en tingsrätt då rätten ska avgöra ett tvistemål. Från denna huvudregel finns det dock en rad undantag. Ett av dessa undantag säger att tingsrätten är domför med endast en lagfaren domare, då det är tillräckligt att bara en lagfaren domare sitter i rätten och parterna i målet dessutom samtycker till detta. Ett annat undantag säger att tingsrätten dessutom är domför med en lagfaren domare, istället för tre, då det aktuella målet är av enkel beskaffenhet. Vi ska nu se närmare på när dessa undantag kan bli tillämpliga. Det första undantaget säger alltså att det är tillräckligt med en lagfaren domare då rätten bedömer att detta är tillräckligt. För att rätten ska vara domför med bara en lagfaren domare krävs dock att parterna i målet samtycker till att en ensamdomare avgör målet. Bedömningen om det är tillräckligt med en domare avgörs av rätten själv och inte av parterna. Det är främst målets beskaffenhet som är avgörande för om det är tillräckligt med att en lagfaren domare avgör målet. Här måste en bedömning göras i varje enskilt fall, men generellt sett kan sägas att det inte är tillräckligt att en ensamdomare avgör målet om det förekommer omfattande muntlig bevisning i målet. Även då målet rör svåra rättsfrågor bör tre domare döma i målet. En annan omständighet som rätten ska ta hänsyn till vid bedömningen är den tilltänkte ensamdomarens kunskaper och erfarenheter inom det rättsområde som målet gäller. Det är även möjligt att ta hänsyn till eventuella önskemål från parterna om att målet ska avgöras av en ensamdomare, men parternas önskemål får ingen avgörande betydelse. Aktualiserar målet svåra rättsfrågor bör tingsrätten vara sammansatt av tre lagfarna domare fastän parterna uttrycker mycket starka önskemål om att målet ska avgöras av en ensamdomare, likaså om den muntliga bevisningen är omfattande. Det ovan beskrivna fallet kräver som sagt parternas samtycke för att det ska få avgöras av en ensamdomare. Vill parterna hellre att tre lagfarna domare ska avgöra målet tillsammans och således inte samtycker till att en ensamdomare avgör målet, men tingsrätten ändå låter en lagfaren domare avgöra målet, kan detta vara ett skäl för att högre rätt (hovrätt eller Högsta domstolen) ska undanröja tingsrättens dom. Det är därför viktigt att ett eventuellt samtycke från parterna till att endast en lagfaren domare avgör målet antecknas i tingsrättens protokoll. Tingsrätten kan vara domför med endast en lagfaren domare även utan att parterna behöver lämna sitt samtycke till att målet avgörs av en ensamdomare. Detta är fallet då målet bedöms vara av enkel beskaffenhet. Om ett mål är av enkel beskaffenhet eller inte avgörs av rätten. Hänsyn ska tas både till de olika rättsliga frågor som kan uppkomma under målet samt till hur svår bevisvärderingen kan antas bli. Om ett mål är väldigt omfattande är det sällan av enkel beskaffenhet, eftersom det då kan vara svårt för en domare att få en överblick över hela målet. Ett klart exempel på ett enkelt mål är då svaranden i målet har medgett kärandens yrkande i ett dispositivt tvistemål, eftersom rätten där är bunden av medgivandet. Ett mål kan även vara av enkel beskaffenhet då det är fråga om förmögenhetsrättsliga mål där rättsfrågan handlar om lättillämpade rättsregler. Vardagliga köprättsliga och avtalsrättsliga mål utan omfattande bevisning borde som regel anses vara av enkel beskaffenhet. Handlar målet om väldigt stora värden kan det dock tala för att målet inte är av så enkel beskaffenhet att det ska avgöras av en ensamdomare. Regeln om att tingsrätten är domför med en ensamdomare då målet är av enkel beskaffenhet gäller även i familjerättsliga mål. Mål om äktenskapsskillnad, där båda parterna ansökt om skilsmässa gemensamt och de inte har några barn under 16 år, kan vara ett sådant mål som är av så enkel beskaffenhet att det får avgöras av en ensamdomare i tingsrätten.