Efter att man varit sjuk under en längre tidsperiod kan man behöva olika former av rehabilitering för att kunna återinträda på arbetsmarknaden. Detta kan gälla ifall man redan har en tjänst, som man varit sjukskriven ifrån under sjukdomen, men även ifall man varit arbetslös under sin sjukdomsperiod. Rehabiliteringen skall syfta till att arbetstagaren fullt ut skall lyckas få tillbaka sin arbetsförmåga och därmed kunna försörja sig själv genom sitt arbete. Beroende på den enskilde arbetstagarens situation, kan det bli aktuellt med diverse olika sorters rehabilitering. Exakt hur rehabiliteringsprocessen skall se ut i det enskilda fallet bestäms vanligtvis i samråd med arbetstagaren, arbetsgivaren (eller Arbetsförmedlingen, vid arbetslöshet), Försäkringskassan, sjukvården samt i vissa fall sociala myndigheter. Man utgår vid planeringen av rehabiliteringen framförallt ifrån hur arbetstagarens arbetsförmåga ser ut. Kanske arbetade arbetstagaren heltid tidigare, men med tanke på hälsotillståndet möjligen arbetstagaren, åtminstone inledningsvis, behöver arbeta deltid istället. Arbetstagaren kan behöva kombinera viss sjukvård, som exempelvis sjukgymnastik, med arbetet. Arbetsplatsen, såväl som arbetsuppgifterna, kan också behöva anpassas efter arbetstagarens nuvarande situation. Arbetstagaren kan behöva hjälp med att få en nyintroduktion till arbetslivet, exempelvis genom att delta arbetsträning eller i annan praktik av olika slag.
Har man då rätt till någon slags ekonomisk ersättning medan man genomgår en rehabiliteringsprocess? På senare tid har det i den allmänna debatten talats mycket om den så kallade utförsäkringen av sjukskrivna. I samband med denna terminologi diskuterar man främst arbetslösa sjukskrivna och åsyftar bland annat det faktum att man, med vissa undantag, endast har rätt till sjukpenning i ungefär en ettårsperiod. Därefter är det så att en mer omfattande utredning av arbetstagarens arbetsförmåga bör göras och vanligt är att arbetstagaren får delta i vad som kallas för arbetslivsintroduktion. Även något annat slags arbetsmarknadspolitiskt program kan ibland därefter komma ifråga; exempelvis arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, lyft etcetera. Vid deltagande i sådana arbetsmarknadspolitiska program, som oftast administreras av Arbetsförmedlingen, är det typiskt sett inte fråga om något vanligt arbete. Arbetstagaren får därför normalt sett varken lön eller sjukpenning vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program, utan istället får arbetstagaren vanligtvis så kallat aktivitetsstöd eller möjligen utvecklingsersättning.
Ifall man utför vanligt arbete under rehabiliteringen (exempelvis arbetar deltid med sina tidigare arbetsuppgifter), så har man givetvis rätt till sedvanlig lön under den tid man arbetar. Har det fastslagits att man under en viss period skall arbeta deltid och vara sjukskriven resten av tiden, så får man därmed ofta en kombination av lön och sjukpenning. Under rehabiliteringen kan man som alternativ ha rätt till någon form av rehabiliteringsersättning istället för lön eller sjukpenning. Man kan få rehabiliteringsersättning i form av rehabiliteringspenning, men även i form av särskilda bidrag för kostnader som uppstår i samband med rehabiliteringen. Reglerna gällande rehabiliteringspenning påminner mycket om reglerna rörande sjukpenning.