För att kunna lösa olika slags konflikter har man inom det sakrättsliga området intresserat sig för olika konflikttyper. En av dessa konflikttyper är dubbelförfogande. Vi kommer se med ett exempel hur en sådan konflikt kan te sig. I huvudsak handlar det om att någon förfogar över något två gånger. Det kan handla om att man säljer vidare en bil samtidigt som man hyr ut samma bil och tar emot hyran för densamma.
Vi kan anta att någon, som vi kallar A, överlämnar en bil som gåva till en nära vän, som vi kallar B. Innan B har fått bilen i sin besittning, det vill säga innan A har lämnat över bilen till B, så säljer A vidare bilen till C. Vi kan ganska enkelt skönja konflikten eftersom både B och C kommer att göra anspråk på bilen, som A så att säga har använt två gånger. Hur går man då tillväga för att lösa en sådan konflikt i praktiken?
Vad vi kan konstatera inledningsvis är att både B och C gör anspråk på en sak, d.v.s. bilen i det här fallet; det finns således två sakrätter i konflikt. Båda kan i sammanhanget inte ha rätt till bilen. När det handlar om dubbelförfogandekonflikter, så tittar man primärt på två omständigheter. För det första utgår man från att äldst rätt har företräde. Detta är alltså huvudregeln. Huvudregeln får dock ge vika för ett undantag om den senare förvärvaren är i god tro angående det första förfogandet, och han eller hon dessutom har uppfyllt det sakrättsliga momentet. Det sakrättsliga momentet är som huvudsak tradition eller, annorlunda uttryckt, leverans. Av vårt exempel framgår inte om C faktiskt har fått besittning över bilen och om han eller hon är i god tro. Om dessa två krav däremot skulle vara uppfyllda, så går C:s rätt till bilen framför B:s rätt.
Det faktum att det första förfogandet i det här fallet handlar om en gåva, gör att man också skall titta på gåvans giltighet. Om gåvan inte skulle vara giltig, så kan man ganska snabbt konstatera att det inte finns någon konflikt. Det är av grundläggande betydelse inom sakrätten att konflikten bygger på giltiga anspråk från parterna. Det är av denna anledning som man först tittar på om det finns ett giltigt avtal etc. Sakrätten skall med andra ord vara giltig för att vi ens ska gå vidare i bedömningen och kunna ta reda på vem som har bättre rätt till saken. Vad gäller just gåvor, så skall den som lämnar gåvan ha rätt att kunna ångra sig. Med gåvan medföljer som bekant inte ett krav på motprestation, därför är man mer villig att tillåta att gåvolämnaren ångrar sig. Möjligheten att ångra sig kvarstår till dess att gåvan har överlämnats till gåvotagaren. I vårt exempel, så har B inte fått bilen i sin besittning. Därför kan man konstatera att det inte finns ett giltigt gåvoavtal mellan A och B. Att A sedan säljer vidare bilen utgör alltså i detta fall inget problem. C har rätt till bilen.