Dröjsmålsränta


Dröjsmålsränta blir aktuellt när priset eller andra fordringar inte betalas ut i tid. Dröjsmålsränta skall skiljas från begreppet avkastningsränta, som de flesta säkert hört talas om någon gång. Avkastningsränta utgår när säljaren, efter att ha hävt köpet, skall betala tillbaka vad som betalats för varan till köparen. Möjligheten att få skadestånd utöver dröjsmålsräntan stöds av den regel som säger att säljaren har rätt att få ersättning för all den skada han lider genom köparens dröjsmål med betalning. Det han får i dröjsmålsränta skall dock självklart räknas av från den ersättning som han får på grund av att han inte har haft någon tillgång till de pengar som köparen skulle ha betalat enligt vad man kommit överens om i köpeavtalet.

Principen om adekvat kausalitet begränsar möjligheten att på grund av likviditetsbrist få ut ersättning utöver dröjsmålsränta. Man kan alltså säga att dröjsmålsräntan har samma funktion som skadeståndet, såtillvida att ersättning utgår på grund av att pengar inte har betalats enligt vad man i avtalet kommit överens om. Det är dock viktigt att komma ihåg att rent formellt så betraktar man inte räntan som skadestånd. När det gäller skadestånd finns ju möjligheten att åberopa ansvarsfrihetsgrunder, det vill säga att man har godtagbara skäl till varför man inte kunnat fullfölja sina förpliktelser i enlighet med avtalet. Det skall ha varit fråga om något hinder utanför köparens kontroll, som lett till att han inte kunnat fullfölja sina förpliktelser. Men när det däremot kommer till frågan om ränta finns det inte någon sådan möjlighet, utan om man inte betalar vid den tidpunkt som man avtalat om att betalningen skall ske, så får man helt enkelt räkna med att betala dröjsmålsränta.

Räntans beräkning kan ske lite olika. Om det är så att man i förväg har bestämt förfallodag för betalning beräknar man räntan från den tidpunkten. Om det är så att man i förväg inte har bestämt förfallodag fungerar det som så att från den dag som infaller trettio dagar efter krav blir den tidpunkt man beräknar räntan ifrån. För att slippa dröjsmålsränta gäller det alltså att betala inom trettio dagar från det att säljaren kräver att man ska betala. Givetvis kan man alltså avtala om en kortare förfallotid än trettio dagar, men har ingenting avtalats utgår man från trettio dagar och då kan man inte kräva någon dröjsmålsränta förrän de trettio dagarna passerats. Dock kan det vara viktigt att uppmärksamma att det kan finnas sedvänja eller partsbruk som kan innebära att det skall fungera på något annat sätt.

Bläddra bland juridiska artiklar