Här nedan skall ett antal brott ur kategorin brott mot frihet och frid diskuteras. Det rör sig framförallt om handlingar som på olika sätt potentiellt kränker brottoffrets integritet samt rätt till privatliv och sekretess för vissa uppgifter. Att betydelsefull infrastruktur, som exempelvis post- och telesystemet, fungerar ordentligt är av vikt i varje modernt och demokratiskt samhälle. Det är dessutom viktigt att brev, telefonsamtal och liknande hemlighålls så att innehållet i ett meddelande endast avslöjas för den avsedda mottagaren. Vidare är det av betydelse att man, exempelvis i sitt eget hem eller i affärssammanhang, kan diskutera saker utan att behöva vara rädd för att någon utomstående tar del av det man säger. I dagens samhälle har även behovet av skydd för datorbehandlade uppgifter ökat man skall kunna känna sig trygg över att exempelvis känsliga uppgifter som finns i olika register inte riskerar att hamna i fel händer.
Brytande av post- eller telehemlighet
Om man olovligen bereder sig tillgång till ett meddelande, som ett post- eller telebefordringsföretag förmedlar som postförsändelse eller telemeddelande, begår man brottet brytande av post- eller telehemlighet. Detta brott kan resultera i böter eller fängelse i upp till två år. Vilka handlingar kan då räknas som brott enligt stadgandet? För det första, så måste det alltså röra sig om situationer såsom till exempel då posten hanterar brev eller ett teleföretag hanterar telefonsamtal. För det andra, så måste man olovligen bereda sig tillgång till det aktuella meddelandet. Kravet på att det skall ske olovligen innebär att gärningsmannen inte skall vara berättigad att hantera eller ta del av meddelandet brevbäraren som bär brev till en mottagare eller mottagaren själv som öppnar ett brev kan inte anses begå det aktuella brottet, eftersom dessa personer hanterar meddelandet lovligen. Att bereda sig tillgång till ett meddelande kan avse att man tar del av meddelandet (exempelvis tar ett brev, öppnar och läser det eller avlyssnar ett telefonsamtal). Även om gärningsmannen inte faktiskt har tagit del av meddelandet, utan endast har stulit (men inte läst brevet, eller vad det nu rör sig om) eller tillfälligt förhindrat meddelandet från att komma fram, kan det räknas som att bereda sig tillgång till meddelandet.
Intrång i förvar
Om man, på något annat sätt än som diskuterats närmast ovan, olovligen bryter brev eller telegram alternativt på annat sätt bereder sig tillgång till något som förvaras förseglat eller under lås eller på annat sätt tillslutet så begår man brottet intrång i förvar. Här rör det sig alltså inte bara om skydd för brev och telegram, utan även andra dokument och liknande omfattas. Det krävs dock att det aktuella dokumentet på något sätt är förseglat, förvaras bakom lås och bom eller dylikt. Exempelvis att öppna någon annans brev, efter det att det har kommit fram till mottagaren, eller att dyrka upp en skåpsdörr och läsa de papper som ligger inne i skåpet kan anses utgöra intrång i förvar. Om ett dokument emellertid ligger helt öppet på ett bord eller förvaras i en olåst skrivbordslåda och någon utan tillstånd då passar på att läsa dokumentet, så är det i allmänhet inte att anse som intrång i förvar. Påföljden för intrång i förvar är böter eller fängelse i upp till två år. Att notera är att detta delvis är ett så kallat målsägandebrott; det är inte allmänt åtal som gäller som huvudregel, utan för att gärningsmannen skall åtalas krävs antingen att målsäganden (brottsoffret) anger brottet till åtal eller att åtal anses påkallat ur allmän synpunkt.
Olovlig avlyssning
Om man (på ett sätt som inte kan räknas som brytande av post- eller telehemlighet) olovligen med hjälp av tekniskt hjälpmedel för återgivning av ljud i hemlighet avlyssnar eller spelar in tal i enrum, samtal mellan andra eller förhandlingar vid sammanträde eller annan sammankomst dit allmänheten inte äger tillträde och som man själv inte deltar i alternativt som man obehörigen har berett sig tillträde till begår man brottet olovlig avlyssning. Enligt denna brottsrubricering är det inte otillåtet att i hemlighet spela in ett samtal som man själv deltar i. Som otillåtna handlingar kan istället räknas exempelvis att placera mikrofoner och inspelningsutrustning i ett rum för att i hemlighet spela in eller i realtid avlyssna samtal mellan andra personer. Att gärningsmannen faktiskt är behörig att vara i ett visst rum och därmed lovligen befunnit sig i rummet vid tillfället då avlyssningsutrustningen placerades där behöver inte nödvändigtvis medföra att avlyssningen inte bedöms ha utförts på ett olovligt sätt. Det som framförallt avgör om avlyssning sker olovligen är huruvida avlyssnandet sker med eller utan de avlyssnade personernas vetskap och samtycke. Begår man olovlig avlyssning, så kan man dömas till böter eller fängelse i upp till två år. För det fallet att den olovliga avlyssningen inte skett på allmän plats är även detta brott delvis ett målsägandebrott och åtal sker endast om målsäganden anger brottet till åtal, alternativt om åtalet anses påkallat ur allmän synpunkt. Har brottet förövats på allmän plats, så faller det dock in under allmänt åtal.
Dataintrång
Brottet dataintrång består av att (i fall som inte kan räknas som brytande av post- eller telehemlighet alternativt intrång i förvar) olovligen bereda sig tillgång till en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling eller att olovligen ändra, utplåna, blockera eller i ett register föra in en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling. Som dataintrång räknas även att störa eller hindra användningen av en uppgift som är avsedd för automatiserad behandling. Den som begår dataintrång riskerar böter eller fängelse i högst två år. Exempelvis att utan rimlig anledning och behörighet läsa, eller ändra uppgifter, i en patients journal i en databas kan vara att bedömas som dataintrång. Detsamma kan gälla att utan befogad anledning söka efter uppgifter om en viss person i brottsregistret.