Begränsad rättshandlingsförmåga


Rättshandlingsförmåga innebär att någon har en rättslig handlingsförmåga, d.v.s. har möjlighet att ingå avtal och stå till svars inför domstol, och är ett grundläggande juridiskt begrepp. Med andra ord är rättshandlingsförmåga en förmåga att själv handha sina rättsliga angelägenheter. Både fysiska personer och så kallade juridiska personer kan ha rättshandlingsförmåga. Fysiska personer är människor. Med juridiska personer menas exempelvis aktiebolag, stiftelser och ekonomiska föreningar. Ett annat begrepp som kan vara bra att lära sig är rättskapacitet vilket är en förmåga att ikläda sig rättigheter och skyldigheter. Rättskapacitet tillkommer alla fysiska och juridiska personer, till skillnad från rättshandlingsförmåga som kan inskränkas i vissa fall. Slutligen kan nämnas att den som har rättskapacitet brukar benämnas som ett rättssubjekt.

Underåriga

Den som inte ännu har fyllt arton år räknas som omyndig och har en inskränkt rättshandlingsförmåga. Den underårige har nämligen endast begränsade möjligheter att ingå avtal och åta sig andra skyldigheter. I regel är det istället den underåriges vårdnadshavare, d.v.s. dennes föräldrar som handhar den underåriges angelägenheter. Dock får den underårige råda över sin egen egendom i vissa situationer. Om den underårige inte längre bor med vårdnadshavaren får den underårige vidta de rättshandlingar som behövs i det dagliga hushållet. Här är fråga om framförallt mindre ingripande åtgärder och köpavtal av olika slag. Vidare får en underårig själv bestämma över sådan egendom som den underårige har förvärvat genom eget arbete, om den underårige har fyllt sexton år. I vissa fall kan dock en så kallad förmyndare omhänderta sådan egendom, om det kan anses vara behövligt med hänsyn till den underåriges välfärd eller uppfostran. En sådan situation kan föreligga om den underårige använder sin förvärvade egendom till att köpa något som är skadligt för den underårige, som exempelvis tobak eller alkohol. En förmyndare är vidare en person som har förordnats för att särskilt handha den unges egendom.

God man

Den som på grund av dåligt hälsotillstånd, psykisk störning, sjukdom eller liknande behöver hjälp med att förvalta sin egendom, tillvarata sina rättigheter eller sörja för sin person kan få en god man. Den gode mannen kan då hjälpa den enskilde att tillvarata sina intressen. En god man kan endast förordnas med den enskildes samtycke och tanken är att godmanskapet skall utövas i samråd med den enskilde. Rättshandlingar som den gode mannen vidtar utan den enskildes samtycke är nämligen inte bindande för den enskilde, förutsatt att det inte vid avtalsingående var omöjligt att inhämta samtycke från den enskilde. Vidare är den enskilde inte bunden av rättshandlingar som den gode mannen vidtar utanför området som förordnandet avser. Dock anses samtycke från den enskilde föreligga om den gode mannen vidtar en rättshandling som är vanliga för den dagliga hushållningen. Det kan till exempel röra sig om att handla mat, kläder eller liknande. Detta gäller dock inte om den enskilde uttryckligen har motsatt sig rättshandlingen. För det fall en god man vidtar en rättshandling som av ovannämnda orsaker inte är bindande är den gode mannen skyldig att ersätta eventuell skada som uppstår för tredje man, d.v.s. den som den gode mannen ingår avtal med. Detta gäller dock endast om tredje man är i god tro, d.v.s. inte har vetskap eller borde ha haft vetskap om omständigheterna som gjorde att rättshandlingen inte var bindande.

Förvaltare

I vissa fall räcker det dock inte med att en god man förordnas. Om den enskildes tillstånd är sådant att denne inte själv kan råda över sin egendom eller sig själv skall istället en förvaltare förordnas av rätten. En förvaltare får vidare endast förordnas om det inte är tillräckligt att en god man förordnas eller att den enskilde får hjälp på något annat, mindre ingripande, sätt. Ett förvaltaruppdrag skall vidare anpassas efter den enskildes behov så att förvaltarskapet inte blir mer ingripande än nödvändigt. Inom ramen för förvaltaruppdraget är det endast förvaltaren som får vidta rättshandlingar. Detta innebär att den enskildes rättshandlingsförmåga kan bli mycket begränsad. Det är vidare viktigt att uppmärksamma att en förvaltare inte får vidta rättshandlingar för någon annans räkning. Detta då det är väldigt viktigt att förvaltaren inte skall tillvarata motstående intressen då den enskilde själv inte har någon möjlighet att vidta rättshandlingar inom området för förvaltaruppdraget. Dock kan den enskilde själv vidta rättshandlingar som omfattas av området för förvaltaruppdraget om den enskilde har förvaltarens samtycke därtill.

Konkurs

Slutligen har den som har försatts i konkurs en inskränkt rättshandlingsförmåga. Med konkurs menas att den enskildes samtliga tillgångar tvångsvis tas i anspråk för att täcka dennes skulder. Den som försätts i konkurs brukar ofta kallas för gäldenär eller konkursgäldenär. Med gäldenär avses någon som är skyldig att prestera en fordran till någon annan. Den som är berättigad till fordran brukar kallas för borgenär och i en konkurs kallas denne ibland för konkursborgenär. När någon försätts i konkurs skapas ett konkursbo som har till uppgift att omhänderta gäldenärens tillgångar. Konkursboet handhas vidare av antingen en eller flera förvaltare, vilka brukar kallas för konkursförvaltare. När ett beslut om konkurs har meddelats av rätten får gäldenären inte längre handha egendom som hör till konkursboet. Vidare får gäldenären inte ingå några avtal som kan göras gällande i konkursen. Detta innebär att gäldenären inte kan sälja konkursegendom, d.v.s. sådan egendom som ingår i konkursen, eller åta sig några vidare förpliktelser. Om gäldenären skulle vidta en sådan rättshandling denna bestämmelse till trots är konkursboet i regel inte bundet av handlingen.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar