Balansräkning


Många företag är skyldiga att upprätta redovisning. Detta är något som i regel gäller för alla större företag och en hel del mindre. Redovisningen är ett sätt för företaget att lämna information om verksamheten. Denna information kan olika intressenter ta del av. Vilka som är intressenter är olika för olika bolag och varierar i olika situationer men det kan till exempel vara fråga om borgenärer, eventuella investerare eller till och med staten. En del av redovisningen är den så kallade balansräkningen. I balansräkningen redogörs för företagets tillgångar, eget kapital, avsättningar, skulder och obeskattade reserver.

Hur en balansräkning upprättas

Något som är grundläggande för redovisning är att det finns krav på att redovisningen skall kunna jämföras med andra bolags redovisning. Därför ställs höga krav på att redovisningen sker på ett systematiskt sätt. Elementärt inom redovisning är vidare att man kontoför varje affärshändelse, d.v.s. köp, försäljning eller dylikt, två gånger. Detta görs med samma summa men på två olika sidor. Dessa sidor kallas för debet och kredit. Således kontoförs varje affärshändelse både i debet och kredit. När det är fråga om ett tillgångskonto skall en ökning ske i debet och för inkomstkonton sker ökningen i kredit. Tillångskonton är sådana konton som visar vad företaget har för tillgångar, såsom inventarier och lager. Vidare finns två sorters konton till; eget kapital-/skuldkonton och utgiftskonton. Ökningar sker i kredit när det är fråga om eget kapital-/skuldkonton och i debet när det är fråga om ett utgiftskonto. Denna dubbla bokföring ger en möjlighet att redovisa företagets förmögenhetsställning i en balansräkning och företagets intäkt/kostnadsanalys i en resultaträkning. Dessa båda sidor kan på så vis redovisas i två olika sammanställningar.

Försiktighetsprincipens utslag i balansräkning

Försiktighetsprincipen är en grundläggande princip inom all bokföring. Det är i regel bättre att företagets skulder värderas lite högre och tillgångar lite lägre än vad de egentligen är värda. På så vis lämnas utrymme för eventuella värdeförändringar som kan påverkar företagets tillgångar och skulder. När det är fråga om så kallade anläggningstillgångar skall dessa i regel bokföras med anskaffningsvärdet, d.v.s. det pris man betalade för tillgången. En anläggningstillgång är en tillgång som skall användas beständigt i verksamheten. Som framgått ovan kan anläggningstillgångar inte bokföras med realvärdet, d.v.s. tillgångens riktiga värde. Vidare skall förslitning av anläggningstillgångarna tas med i bokföringen. Även om en tillgång är avsedd för stadigvarande bruk kommer den oundvikligen slitas och detta slitage måste tas hänsyn till. Detta sker genom att tillgångens värde minskas varje år genom så kallad avskrivning. I praktiken innebär det att man utifrån hur lång tid man kan ha användning för tillgången räknar ut hur mycket den minskar i värde varje år. Vidare gäller att när det är fråga om omsättningstillgångar skall dessa värderas utifrån det lägsta av real- och anskaffningsvärdet. Med omsättningstillgångar menas sådana tillgångar som är avsedda att säljas, som exempel varulager och liknande.

Eget kapital

Det egna kapitalet består av skillnaden mellan företagets tillgångar och skulder, d.v.s. de tillgångar som finns kvar när skulderna är betalade. Eftersom värderingen ofta sker på ett sätt som leder till lägre tillgångar och högre skulder kan företagets egna kapital många gånger framstå som lägre. Dock innebär detta att företagets förmögenhet både räcker för att täcka skulder och det egna kapital som tas med i redovisningen. Skulle värderingen inte ske enligt försiktighetsprincipen kan det leda till att företaget till exempel inte kan betala sina skulder. Eget kapital uppdelas i en bunden del och en fri del. Det bundna kapitalet fungerar som en buffert för det fall företaget skulle gå dåligt. Det är endast det fria egna kapitalet som kan delas ut till aktieägarna.

Bläddra bland juridiska artiklar