Här kommer ett axplock av termer som används inom avtalsrätten att förklaras. Listan är på inget sätt avsedd att vara uttömmande, utan får ses som en grundläggande samling av de termer som man ofta stöter på och som kan vara svåra att förstå för en utomstående.
Letter of Intent, eller avsiktsförklaring som det ibland kallas på svenska, är ett dokument som ofta upprättas i samband med större avtalsförhandlingar. I detta dokument förklarar parterna vad de vill uppnå samt reglerar ofta vissa praktiska detaljer, såsom sekretess, för förhandlingarna.
Ett ramavtal är, vilket kanske framgår av namnet, ett avtal som sätter de yttre gränserna för parternas förhållande men som under avtalstiden måste specificeras genom mindre avtal. Exempelvis är det vanligt att två parter som skall handla med varandra under en längre tid upprättar ett ramavtal i vilket de bestämmer exempelvis pris och leveransvillkor. Detta kommer dock sedan att kompletteras löpande genom beställningar från köparens sida. Ramavtal förekommer inte sällan vid allmänna upphandlingar.
Battle of forms är en term som används för att beskriva konflikten som kan uppstå när två parter båda har hänvisat till sina respektive standardavtal och sedan upptäcker att villkoren i de båda inte är överensstämmande. Båda parter vill förstås då att villkoren i deras standardavtal skall gälla. Det kan uppstå svåra frågeställningar, bland annat om det är den som skickade över sitt standardavtal sist eller först som skall få rätt.
Culpa in contrahendo är den latinska termen för vårdslöshet vid avtalsförhandlingar. När två parter förhandlar är man förvisso inte bunden att ingå ett avtal, men man får heller inte agera hur som helst. Om man till exempel inte meddelar den andra parten om att man inte under några omständigheter kommer att ingå ett avtal gör man sig skyldig till culpa in contrahendo. Har motparten då lagt pengar på saker som blir onödiga genom vårdslösheten kommer man att bli skadeståndsskyldig.
Lex Mercatoria kan ungefär översättas med handlarnas lag och refererar till det regelsystem som på medeltiden växte fram bland köpmän för att reglera deras inbördes förhållanden. Idag brukar uttrycket ibland användas för att beskriva handelsbruk eller annan sedvänja som tillämpas bland kommersiella parter, inte minst när det gäller köp av varor. I köpavtal är handelsbruk en synnerligen viktig faktor som under vissa omständigheter kan gå före köplagens regler.
En boilerplateklausul är, enkelt uttryckt, en klausul som inte rör avtalets innehåll, utan snarare avtalet som sådant. En typisk boilerplateklausul är den som säger att avtalet endast får ändras genom skriftliga tillägg som har godkänts av en person med en viss ställning. En annan sådan klausul som blivit allt vanligare säger att man, i händelse av exempelvis tvist, bara får ta hänsyn till det som står i avtalet och inte vad parterna har uttalat innan man skrev avtalet.
Ibland talar man inom avtalsrätten om dissens, vilken kan vara öppen och dold. Med dissens avses att avtalsparterna inte är eniga om innebörden av avtalet; är de medvetna om detta är dissensen öppen, är de omedvetna om den är den förstås dold.