Avtalsingående genom realhandlande


Vissa avtal ingås genom att en avtalspart utför en rättshandling vilken i sig leder till att avtalet anses ingånget, utan att parten på något annat sätt gett uttryck för sin vilja att ingå avtalet. De flesta avtal som ingås på detta sätt känns självklara för oss och det anses sedan länge att det specifika handlandet skall leda till avtalets tillkomst. Det kan till exempel röra sig om kontantköp i affärer då ett avtal sluts i samband med att köparen betalar för varan. I sådana situationer behöver inte någon av parterna uttrycka att de vill ingå avtal eller förhandla kring avtalets innehåll. Parterna anses nämligen uttrycka viljan att ingå avtal genom sitt handlande, exempelvis kunden som betalar för sin vara.

Vad innebär det att ingå ett avtal genom realhandlande?

Som exempel på avtal som ingås genom realhandlande kan nämnas när någon stiger på en kommunal buss, när man parkerar sin bil på en avgiftsbelagd parkeringsplats eller när man handlar varor i en butik. I dessa situationer är det oftast inte av intresse att försöka fastställa vad som utgör ett anbud och vad som skall räknas som accept. Viktigare kan det istället vara att bestämma när avtalsbundenheten uppkommer. Är exempelvis en kund som skall handla i en affär bunden av avtalet redan då han plockar ned varan från hyllan? I detta fall kan konstateras att kunden inte är bunden. Ända fram tills dess betalning sker kan kunden nämligen ångra sig och sätta tillbaka varan igen. Detta leder till att bundenhet för kundens del inte uppkommer förrän kunden nått till det stadium då denne inte längre kan ångra sig. I det här fallet skulle det vara först vid betalning som kunden blir bunden av avtalet. I och med betalningen gör nämligen kunden ett definitivt ianspråktagande av varan. När det gäller andra sorters avtal får det från fall till fall avgöras när avtalsbundenheten uppkommer.

Realanbud

Ett realanbud innebär att ett avtal ingås genom att en avtalspart förfogar över en viss prestation. Det rör sig då ofta om att avtalsparten tillägnar sig prestationen. Ett exempel på detta är att ett företag skickar ut filmer till olika kunder och om kunderna behåller filmerna och ser på dem anses avtalet vara ingånget. Denna form av avtalsingående är möjlig tack vare att anbudsgivaren kan bestämma formerna för accept och på så vis frångå de vanliga reglerna för avtalsslutande. Dock finns en begränsning i anbudsgivarens rätt att på detta sätt föreskriva villkor för ingåendet av avtalet. Anbudsgivaren kan nämligen inte föreskriva att allt handlande från mottagarens sida skall leda till att avtalet ingås. Som exempel kan nämnas villkor om att mottagaren skulle bli bunden av avtalet om mottagaren inte tackar nej. Det krävs nämligen att förhållandena är sådana att anbudsgivaren har anledning att betrakta mottagarens agerande som ett riktigt accepterande av anbudet.

Något om realavtal och formalavtal

Något som kan vara värt att uppmärksamma är att realavtal inte är sådana avtal som ingås genom realhandlande. Realavtal är istället en sorts formalavtal, vilket är ett avtal som kräver att vissa formkrav är uppfyllda för att avtalet skall vara bindande. Ett realavtal är som sagt en specifik variant av formalavtal, nämligen ett avtal som inte är bindande innan fullgörelsen. Ett exempel på realavtal är gåva som inte bindande för givaren förrän den realiserats.

Bläddra bland juridiska artiklar