Beskattningen i Sverige delas upp i tre inkomstslag som benämns näringsverksamhet, tjänst och kapital. För att en inkomst skall beskattas skall den hänföras till något av inkomstslagen. Om en inkomst inte kan hänföras till något av inkomstslagen innebär det att inkomsten är skattefri. Vidare finns det undantagsregler som gör att vissa inkomster är skattefria trots att inkomsterna kan hänföras till något av inkomstslagen. Som huvudregel gäller dessutom att de utgifter som hänför sig till någon av de skattepliktiga inkomsterna är avdragsgilla. Avgifter som inte hänförs till något av inkomstslagen är däremot inte avdragsgilla. Medlemsavgifter räknas till en sådan icke avdragsgill kostnad. Detta innebär dessutom att intäkter av medlemsavgifter inte är skattepliktiga.
Varför medlemsavgifter inte är avdragsgilla
Tanken med skatt är att den skall utgöra ett mått på konsumtionsförmågan. Har man en hög konsumtionsförmåga får man därför betala mer i skatt. Denna grundtanke leder till att avdrag inte får göras för så kallade personliga levnadskostnader. Personliga levnadskostnader anses nämligen vara konsumtionskostnader. Även om en utgift kan hänföras till något av inkomstslagen får avdrag således inte göras om utgiften anses vara en personlig levnadskostnad. Medlemsavgifter till kyrkor, idrottsföreningar, intresseföreningar och dylikt är uppenbarligen personliga levnadskostnader och kan därför inte dras av. Dock kan det ibland vara svårt att se avgifter till branschorganisationer och liknande som personliga levnadskostnader. Detta då många branschorganisationer erbjuder arbetsgivare rättshjälp, information och liknande. Dock föreskrivs specifikt i lagen att medlemsavgifter inte är avdragsgilla och det gäller således även sådana medlemsavgifter. Dock erbjuder många branschorganisationer sådan service genom särskilda servicebolag i syfte att avdrag skall kunna göras för tjänsterna.
Praxis gällande medlemsavgifter
I ett rättsfall medgav inte Högsta förvaltningsdomstolen avdrag för den del av avgiften som bestod i en prenumeration på en facktidning, trots att avdrag för tidningsprenumerationer kan göras om tidningen behövs i tjänsten. I ett annat fall medgavs inte avdrag för en facktidning när prenumeration ingick i medlemsavgiften till Sveriges Aktiesparares Riksförbund trots att tidningen kunde särbehandlas på avin. Dock kunde avdrag göras om tidningen beställdes på egen hand. Båda dessa rättsfall är utslag av en princip om att avdrag inte kan göras för utgifter som i och för sig är avdragsgilla men som utgör ett obligatoriskt inslag i en medlemsavgift, vilka inte är avdragsgilla. Dock kan avdrag göras för hela avgiften om avgiften kan ses som en driftskostnad. Som exempel kan nämnas att medlemsavgifter i regel varit avdragsgilla då avgiften utgjort ersättning för direkta tjänster för en företagare. Vidare kan dylika avgifter vara avdragsgilla även inom tjänst.
Avgifter till arbetsgivareföreningar och fackföreningar
Tidigare har hela avgiften som betalas till arbetsgivareföreningar varit avdragsgill. Anledningen till detta var att avgiften sågs mer som en försäkringskostnad för att motverka förluster för eventuella framtida konflikter. Trots att en del av medlemsavgifterna har gått till andra ändamål än konfliktändamål kunde avdrag i regel göras för hela avgiften. I dagsläget har dock begränsningar införts. Numera gäller att avdrag endast får göras för den del av avgifterna som skall bekosta framtida arbetskonflikter. När det gäller arbetstagares avgifter till fackföreningar finns ingen dylik bestämmelse och avgifterna anses vara en personlig levnadskostnad.