När en person dör är situationen i allmänhet oftast som sådan att dennes närmaste familj eller andra släktingar ärver den dödes egendom man brukar kalla dessa personer för arvingar. Arvingar är, något mer snävt definierat, de släktingar som har en lagstadgad arvsrätt. Ifall det inte finns några arvsberättigade släktingar kvar vid liv är det istället Allmänna arvsfonden som ärver den dödes kvarlåtenskap, då räknas Allmänna arvsfonden som arvinge. Det skall nämnas att lagstiftningen rörande arvsrätt i viss mån kan sättas ur spel ifall den avlidne upprättat ett testamente. Personer som tilldelas egendom på grund av testamente brukar dock inte benämnas arvingar, utan istället betecknas dessa vanligtvis testamentstagare. Det är inte heller alla enligt lag arvsberättigade personer som brukar kallas för arvingar; efterlämnade den avlidne en make/maka så är denne arvsberättigad enligt lag, men man brukar vanligen inte säga att make/maka utgör en arvinge.
När det gäller arvingar, så brukar man dela in dessa i olika så kallade arvsklasser för att förtydliga hur arvsordningen ser ut. Den grupp av personer som ingår i den första arvsklassen är den avlidnes så kallade bröstarvingar. Bröstarvingarna är alltså de som i första hand ärver en avlidens kvarlåtenskap. Bröstarvingarna består av den avlidnes barn och andra avkomlingar (barnbarn, barnbarnsbarn och så vidare). Det skall nämnas att adoptivbarn räknas som bröstarvingar; adoptivbarn och biologiska barn behandlas på samma sätt. Så länge det finns någon person som räknas till den första arvsklassen, så kommer det att bli denna person som ärver den dödes kvarlåtenskap. Finns det till exempel inga personer i livet i den första arvsklassen, förutom ett enda barnbarnsbarn, så blir det detta barnbarnsbarn som ärver hela kvarlåtenskapen. Detta oavsett ifall den avlidne har andra släktingar i livet, såsom exempelvis syskon, vilka kanske på vissa sätt kan räknas som mer närstående.
Exakt hur en avlidens kvarlåtenskap skall fördelas kan framstå som ganska komplicerat (inte minst i de situationer då den avlidne inte hade några bröstarvingar utan endast arvingar i någon annan arvsklass, men även när flera olika bröstarvingar finns). Säg till exempel att den avlidne (A) hade fyra barn (B, C, D och E), varav B och C redan avlidit då A själv dör. Alla A:s barn har, i sin tur, egna barn. Hur fördelas kvarlåtenskapen då? Grundprincipen i dylika fall är att alla grenar skall tilldelas lika lott B får 25 %, C får 25 %, D får 25 % och E får 25 %. Att B och C är döda innebär inte att deras lotter övergår till D och E. Istället ärver deras respektive barn deras andelar. B:s två barn tilldelas därmed hälften var av 25 % (alltså 12,5 % var), medan C:s tre barn får en tredjedel var av 25 % (cirka 8,3 % var).
Finns det inga bröstarvingar alls, så är det eventuella personer i den andra arvsklassen som ärver den avlidnes kvarlåtenskap. I den andra arvsklassen ingår föräldrar samt syskon och syskonens avkomlingar. I första hand är det den avlidnes föräldrar som tilldelas arvet. Lever båda föräldrarna, så får de halva kvarlåtenskapen var. Lever den ena föräldern, medan den andra är död, så kan det resultera i något varierande resultat. Finns det några syskon till den avlidne, eller avkomlingar till redan avlidna syskon, i livet så ärver dessa den döda förälderns andel med lika lott för varje gren. Finns det emellertid inga syskon eller avkomlingar till syskon, så ärver den enda kvarvarande föräldern hela kvarlåtenskapen. Finns ingen förälder kvar i livet är det istället eventuella syskon som ärver. Har något syskon avlidit, men efterlämnat avkomlingar, ärver dessa det döda syskonets lott på så sätt som beskrivits tidigare.
Finns det inga personer i varken första eller andra arvsklassen är det arvingar i den tredje arvsklassen som kan komma ifråga. Här inkluderas far- och morföräldrar samt deras barn (den avlidnes farbror, faster, morbror samt moster). Även här gäller som grundprincip att varje gren skall få lika lott. Lever både farfar, farmor, morfar och mormor så tilldelas de 25 % var av arvet. Är någon av far- eller morföräldrarna döda ärver deras eventuella barn deras lott. Är alla far- och morföräldrar avlidna ärver deras barn kvarlåtenskapen, med sådan uppdelning att varje gren får lika lott. Är exempelvis den avlidnes moster den enda levande i den tredje arvsklassen, så ärver hon hela kvarlåtenskapen. Detsamma gäller om till exempel den avlidnes farfar är den enda som finns kvar; då tilldelas han hela arvet. Att observera är att kusiner inte har någon arvsrätt, utan den avlidnes farbror/faster/morbror/moster är de mest avlägsna släktingar som har lagstadgad arvsrätt.
Finns det inga släktingar ens i den tredje arvsklassen är det slutligen Allmänna arvsfonden som tilldelas kvarlåtenskapen. Det som här nämnts om de olika arvsklassernas arvsrätt gäller dock inte fullt ut ifall den avlidne efterlämnar en make eller maka. Finns det en make/maka, så ärver denne som grundprincip hela kvarlåtenskapen. Att lägga märke till är att detta inte gäller för en eventuell sambo sambor ärver inte varandra enligt gällande lagstiftning. Det kan nämnas att ifall det finns så kallade särkullbarn (barn till den avlidne, som dock ej är barn till den avlidnes make/maka) så kan dessa ha rätt att få ut sin laglott, trots reglerna om makars inbördes arvsrätt. Avslutningsvis skall också sägas att det faktum att makars arvsrätt går före arvingars arvsrätt inte nödvändigtvis innebär att arvingarna helt blir utan arv. När kvarvarande maken väl dör kan det bli aktuellt med så kallat efterarv för den först avlidne makens arvingar.