Det kan vara av intresse för den enskilda medborgaren att veta vilka bestämmelser som har direkt effekt i den EU-rättsliga lagstiftningen. Den här artikeln avser inte att ge en uttömmande redogörelse för samtliga bestämmelser som tillämpas med direkt effekt. Detta eftersom det först kräver en redogörelse för distinktionen mellan primärrätt och sekundärrätt. Istället är syftet att ge en överblick över de bestämmelser som EU-domstolen har funnit ha direkt effekt i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Detta fördrag utgör en del av EU:s primärrätt.
Direkt effekt innebär att enskilda medborgare inom Europeiska unionen kan göra gällande rättigheter som de tilldelas i enlighet med EU-lagstiftningen. Dessa kan de göra gällande direkt inför nationell domstol eller EU:s dömande makt, slutligen EU-domstolen. Principen om direkt effekt fastslogs först i och med Van Gend en Loos-fallet från år 1963. Tanken var att EU-samarbetet inte skulle vara en abstrakt företeelse som bara ländernas ledare hade en inblick i. Istället ville man också att enskilda skulle kunna dra fördel av samarbetet. Med enskilda avses här inte bara privatpersoner utan även företag.
EU-domstolen har genom åren preciserat att följande bestämmelser har direkt effekt. Samtliga bestämmelser som återges finns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, det som tidigare kallades för EG-fördraget.
- Förbud mot diskriminering på grund av nationalitet.
- Förbud mot tullar på import och export eller avgifter med motsvarande verkan.
- Förbud mot kvantitativa import- eller exportrestriktioner.
- Fri rörlighet för arbetstagare.
- Fri etableringsrätt.
- Fri rörlighet för tjänster.
- Förbud mot karteller.
- Förbud mot missbruk av dominerande ställning.
- Statligt stöd.
- Förbud mot direkt eller indirekt skattemässig diskriminering av importerade produkter.
- Jämställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet.