Arbetslöshetsersättning


Att förlora sitt arbete kan vara en omvälvande händelse i en persons liv, inte minst för att man därmed förlorar sin inkomst. Därför finns det viss lagstiftning rörande sociala skyddsnät, som är tänkt att ge ett grundläggande stöd till arbetslösa. Det rör sig då främst om vad som kallas för arbetslöshetsförsäkringen. Enligt det system som vi för närvarande har i Sverige, kan man vid arbetslöshet ha rätt till viss form av ersättning. Framförallt rör det sig om arbetslöshetsersättning, så kallad a-kassa. Även andra former av ersättning kan bli aktuella, men dessa skall inte närmare diskuteras här. Ifall man har rätt till arbetslöshetsersättning eller inte – och i så fall hur hög ersättning – beror på diverse omständigheter. Också varifrån man får en eventuell ersättning utbetald varierar med dagens system. Här nedan skall helt kortfattat ges en beskrivning av de regler som finns rörande ersättning till arbetslösa.

Vad gäller arbetslöshetsersättning, så beror ersättningens storlek på ett antal faktorer. Arbetslöshetsersättningen är indelad i två delar; grundförsäkringen och inkomstbortfallsförsäkringen. Beroende på situationen, så kan det variera ifall en arbetslös har rätt till ersättning från grundförsäkringen eller från inkomstbortfallsförsäkringen. Oavsett om det rör sig om ersättning från grundförsäkringen eller inkomstbortfallsförsäkringen, så betalas ersättningen ut som dagpenning – och beräknas alltså per dag. Man får som högst ersättning 5 dagar per vecka (alltså motsvarande lön 5 dagar per vecka, vilket som bekant utgör en normal arbetsvecka). Grundregeln är att man som längst kan få arbetslöshetsersättning i 300 dagar. Har den arbetslöse barn som är under 18 år gamla, kan det dock bli aktuellt med en ersättningsperiod på 450 dagar. Hur stort belopp man får ut – hur stor dagpenningen är – beräknas på något olika sätt beroende på ifall den arbetslöse har rätt till ersättning från grundförsäkringen eller från inkomstbortfallsförsäkringen.

Vid ersättning enligt grundförsäkringen är det framförallt den arbetslöses så kallade normalarbetstid som är av betydelse för ersättningens storlek. Vid ersättning enligt inkomstbortfallsförsäkringen, däremot, är ersättningsbeloppet baserat på den arbetslöses tidigare förvärvsinkomster (så kallad inkomstrelaterad ersättning). För närvarande får man som huvudregel en dagpenning på 320 kr. enligt grundförsäkringen, ifall den arbetslöses normalarbetstid bedöms bestå av heltidsarbete. Vid ersättning enligt inkomstbortfallsprincipen får man, som huvudregel, lägst 320 kr. i dagpenning och högst 680 kr. Som nämnts ovan, varierar det vem som är ansvarig för att betala ut en arbetslös persons arbetslöshetsersättning. I Sverige har vi ett system med många olika arbetslöshetskassor, som vanligen ansvarar för olika yrkeskategorier/branscher. Förutsatt att man är medlem i en arbetslöshetskassa, får man som arbetslös sin arbetslöshetsersättning från just den arbetslöshetskassa som man är medlem i. Det finns vidare en så kallad kompletterande arbetslöshetskassa, vilken ansvarar för ersättning som betalas ut till arbetslösa som inte är medlemmar i en enskild arbetslöshetskassa.

Det finns vissa krav som måste vara uppfyllda för att man skall ha rätt till arbetslöshetsersättning. Regleringen angående dessa krav är ganska omfattande – här skall endast några av de mest grundläggande kraven nämnas. Det är olika krav som gäller för grundförsäkringen respektive inkomstbortfallsförsäkringen. För grundförsäkringen gäller att man inte skall vara medlem i en arbetslöshetskassa, alternativt att man är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller de villkor som finns för rätt till inkomstrelaterad ersättning. Man måste också vara över 20 år gammal. För inkomstbortfallsförsäkringen gäller, som huvudregel, att man skall ha varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst 12 månader samt att man uppfyller det så kallade arbetsvillkoret. För ersättning från såväl grundförsäkringen som inkomstbortfallsförsäkringen gäller vidare att man skall vara ”arbetsför och oförhindrad att åta sig arbete för en arbetsgivares räkning” under ett visst minimum timmar per vecka. Man skall även som grundprincip vara beredd att anta ett lämpligt arbete, ifall man erbjuds det. Vidare måste man vara anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och medverka till att en individuell handlingsplan upprättas tillsammans med arbetsförmedlingen. Man måste också demonstrera att man aktivt söker ett passande arbete, men inte har lyckats få något. Dessa villkor brukar ibland även formuleras som att den arbetslöse måste stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till arbetslöshetsersättning. I samband med att man uppnår en ålder av 65 år, har man inte längre rätt till arbetslöshetsersättning.

Avslutningsvis skall nämnas att speciella regler i viss mån gäller för arbetslöshetsersättning ifall man är egen företagare. Även företagare som blir arbetslösa kan dock ha rätt till arbetslöshetsersättning.

Bläddra bland juridiska artiklar