Allmänt om förmyndare


Varje barn ska ha en förmyndare till dess att barnet fyllt 18 år och blivit myndigt. Även om barnet gifter sig innan det fyllt 18 år ska det ha en förmyndare till sin 18-årsdag. Förmyndaren är en person som fattar beslut i barnets ekonomiska angelägenheter, till exempel hur pengar som barnet har ärvt ska användas och placeras. Dessutom ska förmyndaren företräda barnet i vissa juridiska frågor.

Det vanligaste är att barnets föräldrar även är barnets förmyndare. Föräldrarnas förmynderskap uppstår redan i samband med barnets födsel, och det krävs alltså inget särskilt förfarande för att föräldrarna ska bli förmyndare. Har båda föräldrarna vårdnad om barnet (delad vårdnad) är således båda föräldrarna barnets förmyndare, och i de fall där den ena föräldern har ensam vårdnad om barnet är den föräldern även ensam förmyndare. Förmynderskapet följer alltså som huvudregel vårdnaden om barnet. Detta gör att i de fall då föräldrarna inte är gifta vid barnets födelse så är mamman till barnet ensam förmyndare, eftersom hon då också är ensam vårdnadshavare. Pappan blir då förmyndare då faderskapet fastställts och han fått delad vårdnad om barnet med mamman, eller då föräldrarna gifter sig med varandra. Om barnets föräldrar inte är lämpliga att vara förmyndare eller om barnets föräldrar gått bort ska domstol utse en förmyndare åt barnet eftersom varje barn som sagt ska ha en förmyndare som kan företräda det till dess att barnet fyllt 18 år.

Vad är då en förmyndares uppgifter? Förmyndarens huvuduppgift är att förvalta den underåriges tillgångar, eftersom barn i de allra flesta fall inte själva får fatta beslut om hur dess tillgångar ska tas om hand. I vissa fall får dock ett barn själv bestämma om sina tillgångar, till exempel i fall då ett barn över 16 år med föräldrarnas tillstånd arbetat och fått lön. De tillgångar som barnet själv får bestämma över är undantagna från förmyndarens uppdrag, de tillgångarna får förmyndaren alltså inte fatta beslut om.

Förmyndaren ska även företräda barnet vid eventuella rättsliga processer som handlar om de tillgångar som ingår i förmyndarens uppdrag (det vill säga de tillgångar som barnet själv inte får råda över) samt i sådana processer då det inte är föreskrivet att någon annan ska företräda barnet. Förmyndaren får dock inte företräda barnet i processer då barnets motpart är antingen förmyndaren, förmyndarens man eller hustru eller sambo eller då motparten är någon annan som förmyndaren företräder.

Det finns vissa generella krav på hur en förmyndare ska fullgöra sitt uppdrag. Förmyndaren ska fullgöra uppdraget på ett omsorgsfullt sätt och riktmärket ska hela tiden vara barnets bästa. Dessa allmänna krav kan få betydelse vid en bedömning av förmyndarens eventuella skadeståndsskyldighet gentemot barnet. Skulle förmyndaren orsaka barnet skada (med skada avses här ekonomisk skada) så är förmyndaren skyldig att ersätta barnet för den skadan, oavsett om skadan orsaktas uppsåtligen (vilket betyder att förmyndaren hade för avsikt att skada barnet) eller av oaktsamhet. Det är vid oaktsamhetsbedömningen som kravet på omsorgsfullhet och att barnets bästa ska beaktas kan få betydelse.

Förmyndaren ska använda de pengar som barnet har till barnets nytta, och då främst för att bekosta barnets uppehälle och utbildning. Med ”nytta” menas dock inte bara utbildning och bostad, utan även till exempel meningsfulla fritidsaktiviteter och vård. Hur pengarna ska användas går inte att säga generellt, utan måste avgöras från fall till fall. I vissa fall kan det vara lämpligt att förmyndaren använder pengar för att barnet ska få en bättre bostad, medan det i andra fall inte alls är lämpligt att spendera pengar på ett bättre uppehälle. De pengar som förmyndaren inte behöver använda för exempelvis bostad, utbildning och fritidsaktiviteter ska placeras på ett sådant sätt att de ger ”skälig avkastning”, till exempel på ett räntebärande konto. Det viktigaste är inte att pengarna ger så stor avkastning som möjligt, utan hänsyn måste även tas till hur säker placeringsformen är.

Förmyndare som utsetts av domstol (alltså sådana förmyndare som inte samtidigt är barnets vårdnadshavare) har rätt att få arvode för sitt uppdrag som förmyndare samt ersättning för de utgifter som de har då de fullgör uppdraget som förmyndare.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar