Aktivitetsstöd och utvecklingsersättning


Blir man arbetslös så kan man under en viss tidsperiod ha rätt till arbetslöshetsersättning – eller a-kassa, som det något missvisande ofta kallas för. Något beroende på omständigheterna i det aktuella fallet, kan man dock även ha rätt till andra former av ekonomisk ersättning. Här nedan skall sådana ersättningsformer helt kortfattat diskuteras, det gäller aktivitetsstöd och utvecklingsersättning.

Det kanske främsta skälet till att man som arbetslös kan vara berättigad till andra former av ersättning än just arbetslöshetsersättning är att man deltar i något slags så kallat arbetsmarknadspolitiskt program. Har Arbetsförmedlingen anvisat en arbetslös att ta del av ett visst arbetsmarknadspolitiskt program (det kan röra exempelvis arbetsmarknadsutbildning, arbetspraktik, arbetslivsintroduktion etcetera), så har man vanligtvis rätt till ekonomisk ersättning benämnd aktivitetsstöd. Särskilt fokus på arbetslöshet bland ungdomar har lett till att det finns arbetsmarknadspolitiska insatser som riktar sig speciellt mot ungdomar; då främst jobbgarantin för ungdomar. För att få delta i jobbgarantin för ungdomar skall man vara mellan 16-24 år gammal. Deltar man i detta program kan man ha rätt till aktivitetsstöd, men man kan under vissa omständigheter istället ha rätt till något som kallas för utvecklingsersättning.

Något mer specifikt kan sägas att för att utvecklingsersättning skall bli aktuellt så krävs det, förutom att man skall vara i en viss ålder och delta i jobbgarantin för ungdomar, att man inte är berättigad till att få arbetslöshetsersättning. Storleken på utvecklingsersättningen varierar till viss del, beroende på omständigheterna i det aktuella fallet. Huvudsakligen beror det belopp som utbetalas på vilket belopp som studiebidraget för närvarande ligger på. Deltar en arbetslös i jobbgarantin för ungdomar och potentiellt skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning är det, som framkommit, inte möjligt att bevilja personen utvecklingsersättning. Då blir det istället aktuellt med aktivitetsstöd, vilket som sagt vanligtvis även är fallet då en arbetslöshet är involverad i andra typer av arbetsmarknadspolitiska program. Detta skall dock inte förstås som att det är nödvändigt att den arbetslöse skulle ha varit berättigad till arbetslöshetsersättning för att aktivitetsstöd skall kunna betalas ut. Emellertid skiljer sig det belopp som man har möjlighet att få ut i aktivitetsersättning åt något, beroende på ifall den arbetslöse potentiellt skulle ha rätt till arbetslöshetsersättning eller ej. Är personen ifråga berättigad till arbetslöshetsersättning, så motsvarar som huvudregel aktivitetsersättningen det belopp som personen hade kunnat få ut i arbetslöshetsersättning. Som grundprincip enligt denna regel får man som lägst 320 kr. per dag i aktivitetsersättning. En person som emellertid inte hade varit berättigad till arbetslöshetsersättning får som huvudregel istället 223 kr per dag i aktivitetsersättning. Såväl aktivitetsstöd som utvecklingsersättning lämnas högst 5 dagar per kalendervecka (alltså motsvarande en vanlig heltidsarbetsvecka). Det är Försäkringskassan som beslutar om och utbetalar aktivitetsstöd samt utvecklingsersättning.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar